Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1855, sida 1

yttrade han i en egen ton: — Sir domino, ögonblicket är kommet, då all förklädnad upphör i dessa salar, och när mina lysande gåster igenkännas för hvad de verkligen äro, och emottaga den hyllning som tillkommer dem. Dominon skrattade, och med den ena handen åter fattande Annas, hvilken kardinalen hade fråntagit honom, aftog han med den andra sin mask. — Miylord kardinal, yttrade han, jag kan ej samtycka till denna inkräktning, trots allt hvad jag är er skyldig för denna afton. Denna förtjusande dam skall vara Erisäpplet oss emellan; ty fastän jag ser att ni ämnar taga henne i besittning, gör jag anspråk på henne såsom min egen. Yttrande detta, förde han den förvånade Anna, som ej gifvit sig tid att eftersinna, att hennes okände tillbedjare möjligtvis kunde vara af högre rang än en esquire, till en annan sal, der en stor bankett var anordnad. Alla gästerna veko tillbaka när paret, åtföljd af kardinalen, gick framåt, och en hviskning af beundran, verklig eller låtsad, följde deras steg. (Forts.)