(Insändt.) Till Redaktionen af Götheborgs Handelsoch SjöfartsTidning. I anledning deraf att en person vid namn Anders Olsson, som gifvits benämning åkaredräng, hos Poliskammaren. blifvit pliktfälld till En rdr 16 sk. bko böter för det han lemnat ett hastkreatur å gala ensamt utan tillsyn, samt erhållit föreläggande att vid vite icke få det utmärglade, sönderbrutna kreaturet till körslor begagna, har i Handels-Tidningen för förliden Lördag inslutit en önskan att ,mönstring snart skedde med åkarnes hästar, i likhet med hvad förr varit brukligt, så att orkeslösa och odugliga kampar, ändteligen måtte blifva uteslutna ur allmänna rörelsen. Denna från för oss obekant killa emanerade Önskan. vilja vi gifva följande vedermåle. Med undantag af stadens Skjutseller Åkeri inrättning, finnes oss veterligen härstädes intet annat under någon myndighet lydande åkare-gille. hvartill ingalunda kan raknas oss enskilde, som i allmänhet betjen med korslor, då vi med oss, våra tjeostehjon och kreatur det hinna, och personer oss derom anlita; derföre, och som vi förnimma, att den från ofvannämnda tilltal härslutna alluderingen likväl galler oss i vår nämnda egenskap, anse vi oss för undgående af all män smälek berättigade erinra, dels att den ifiåga. komne Anders Olsson icke hvarken sjelf är s. k. äkare, eller anställd hos någon sådan härstädes, utan en landtbo för sig, som ibland vid härvarande kajei med sitt skröpliga lastdjur tillbedjer sig en och annan körning, dels att vi som här äro besatte, och som sagdt är, enskildt betjena med körning, således icke hafva ringaste gemenskap med samma man eller med honom i arbetslag oss förenat, eller förena så att v icke lida att i gemen bära med honom gemensam skugga, i följd bvaraf han sig i något afseende kar förse, dels att vi efter bästa förmåga underhålla värdragare och äga nog urskiljning att icke hvarken an: stränga eller lasta dem öfver förmåga att kunna ut härda, drega och bära, och dels att vi, då det är a vår fria, på allmän näringsrätt grundade, vilja på os: beroende att bestrida korslor eller ej, alls icke finn? oss vara till personer eller egendom den ringaste sjelf viska mönstring underkastade, den vi således oss öd mjukligen i egenskap af hästägare undanoedja, lika som vi, då vi ej lära undgå den generella benämnin gen ,åkare vördsamligen, då något graverande mo någon dertill hänförd person ifräågakommer, begära at det verkligen urskiljes om han är vår klass tillhörig ty då det händer såsom t. ex. då en Olsson, som ä tilltalad och häktad för hafrestölden ur kronans fou rageringsförråd, att han sem aldrig heller varit åkare likväl benämnes såsom sådan, faller liksom nu i frå ga om Anders Oisson en neslig skugga på äfven oss som med lugnt samvete veta oss icke vara saker til någon, aldraminst i tidningens spalter skyldrande an märkning, hvadan framdeles i frågor om brottsligheter begåogna af enskilda, namngifningen af den eller den bör ställas så, att andra eller flera icke deruti för blandas; detta anhålla vi att för vår del helt enkel få upplysa, anmärka och erinra. Götheborg den 11 Juni 1855. Anders Thomas Norman. J. A. Petterson. O. Jonsson. C. Skans. J. B. Larsson. A p Andersson. C. D. Andersson. D. Wennerherd