åskan från 700 till 800 kanoner och af de vräslande hurraropen från Ryssarne, som, gång ester annan tillbakakastade, lika ofta och utan tvekan stormade fram på nytt. Slutligen, efter det blodigaste handgemäng, som hade fortfarit icke mindre än 6 timmar, funno sig Ryssarne nödsakade att slå reträtt och lemna utanverken i våra händer. Men vi kunde ej taga dessa i besittning under fästningens mördande eld och vid en framskriden tid på dagen, under hvilken hvarje arbete i de eröfrade skansarne skulle blifvit en omöjlighet. Yttersta delen af den siendtliga löpgrafven förblef i våra händer och besattes af främlingslegionen; men det var klart, att striden måste återupptagas följande natten, och våra soldater fordrade med vild häftighet att åter blifva förda i elden. Våra förluster voro emellertid ansenliga. Tvenne hataljonschefer vid gardesvoltigörerna voro svårt sårade. Kapten Vaullegard vid genikorpsen hade stupat, många subalternofficerare voro döda eller sårade, general Pat6 blef lindrigt sårad af en stenslisa och nära 1200 man sörsatte ur tjenstbart skick. Ryssarnes förlust var oss obekant, men måste dock varit stor, isynnerhet derför att den hålväg, i hvilken de nödgades hålla sina reserver och ordna sina tillbakadrisna trupper, beströks på längden af våra batterier. Följande dagen begärde Ryssarne en vapenhvila, för att begrafva sina döde, men vi måste vägra den med anledning af det påtänkta nya angrepp, vi skulle göra mot aftonen. Klockan 9 fick divisionen Levaillant befallning att ställa sig under vapen och rycka fram. Denna gång gick det bättre: inom 3 timma var allt eröfradt och våra trupper i trygg besittning af utanver ken. Nu började genikorpsens arbeten, skickligt ledda af major Durand de Villers, och blefvo under natten fulländade, oaktadt en hästig eld från fästningen. 4:de lätta, 46 och framför allt 14 regementet visade en beundransvärd hållning under detta mödosamma och långvariga arbete. Fåfangt försökte Ryssarne nya angrepp, för att hindra det; de blefvo öfverallt fördrifna, och vi förblefvo herrar öfver denna vigtiga punkt, från hvilken vi kunna rigta våra angrepp mot baksidan af mastbastionen och andra punkter af de ryska försvarsverken. Följande dagen förnyade Ryssarne sin begäran om vapenhvila, och nu fanns det intet skäl att neka dem densamma. Vi återlemnade i deras händer 1500 lik! Räkna dem, som bortburits under natten, räkna de sårade, och man kommer snart till den fruktansvärda summan af 4000—5000 man döde och sårade. Lord Raglan har firat den 24 Maj, drottningens födelsedag, med en lysande mönstring af en del utaf sitt kavalleri; hvarje regemente representerades af en sqvadron. Man såg der det skottska grå regementet, I:sta kungliga, 4:de, 5:te och 6:te gardesdragoner och 12:te och 17:de lancierer, af hvilka det förra hitkommit jemte en annan kavallerikorps från Ostindien, 4:de och 13:de lätta dragonsamt 8:de och 10:de husarregementerna, två batterier ridande och två batterier saltartilleri. Det hela kommenderades af öfverste Parlby, hvars hvita skägg och bistra anletsdrag gifva honom en egen prägel. Lord Raglan, åtsö jd af general Pelissier och Omer Pascha, passerade med sina lysande staber förbi fronten, medan musiken uppstämde God save the Queen och Partant pour la Syrie. Sedan generalerna placerat sig framför fronten, började mönstringen af de ståtliga sqvadronerna, hvilkas hållning och krigiska utseende äro oöfvertraäfsliga. De turkiska trupper, som under Omer Pascha stå vid Sebastopol, bestå uteslutande af de gamle krigarne från Donau och Silistria. Deras disciplin och manövervana öfverträffas ej af vestmakternas trupper. Enligt en telegrafdepesch till Berlingske Tidningen deltogo Engelsmännen i striden d. 7:de Juni, då Gröna Kullen och tvenne redutter vid kölhalningsbugten eröfrades af de belägrande. Ryska Invaliden innehåller tvenne rapporter från furst Gortschakoff om striderna d. 22— 23 Maj. Rapporten om tilldragelserna d. 22 är mycket utförlig och skildras de såsom en lysande vapendat, men förlusten uppgifves dock vara mycket betydlig: 1 generalmajor, 3 stabsoch 15 andra officerare samt 746 man hade i denna affär stupat, samt 58 officerare och 1700 man blifvit sårade. Fransmännen anses hafva förlorat vida mer, emedan deras kolonner hvarje gång råkade ut för våra bat