Hvad mig gläder. Jeg elädes åt lifvet, åt solen, åt ljuset, Åt stjeruan som tindrar, åt vinden som susar, Åt källan som sorlar, åt strömmen som brusar. Åt norrskenets flammor, åt månskenets glans. Jag gläds uppå höjden, i dalen, i skogen, Åt fåglarnes sånger i grön kande träden, Åt sippor och rosor, ät gräset och säden, Åt knoppen, åt blomman, och gyllene frukt. Jag gläds åt det sköna, det goda och sanna, Åt snillet, åt konsten och kunskapens seger — Åt alla de skatter i tanken jag äger; Åt minnen och drömmar och lifvande hopp. Ja mig gläder lifvet, ack det är så herrligt! Och äger det sorger — de alla dock vike För fröjd i naturens omvexlande rike! För fröjder i andens oändliga verld! .0—V—0. ÅÄLLLAAALAAAA i