Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1855, sida 1

och jag kom hit blott for att ännu en gång återse ett ställe, alltför dyrbart för mig. Likväl var det min plan att uppsöka er, och jag är glad att finna er här. Med all förklaring, märker jag, är det nu för sent, men likväl bör det ej vara så till att tillfredsställa tviflen hos ett hjerta, krossadt af olyckan, och inskränkt ill ett eländigt hopp — den enda stråle af glädje, som hädanefter kan lysa på min olyckliga bana genom lifvet. Se på detta bref, Anna, och säg mig om det verkligen är Skrilvet af dig eller ej? Medan han talade höll han framför sig det bref, som han förmodade vara adresseradt till sig af Anna Boleyn. Hon ryckte det ifrån honom, kastade ögonen skyndsamt derpå, och yttrande blott det enda ordet nej! med en hjertslitande ton, föll hon assvimmad till jorden. Med ett vildt utrop upplyftade Percy henne i sina armar; och användande hvarje sått han kunde utfundera för att återkalla henne till sans, bar han henne till brädden af en liten närbelägen källa; och sedan han badat hennes ansigte och händer med det kalla vattnet, kom hon sig snart före igen, och blickande upp, fann hon sig stödd af sin gråtande älskare. Sorglig var den sorklaringsscen som följde. Anna berättade allt hvad hennes fader framställt för henne om Pereys otrohet,