na rätta herrar, till handa, samt äfven tillegnat sig en del af de i Bomarsunds fästning befintliga ryska förråden. Det stackars folket har naturligtvis härvid handlat i den öfvertygelsen att det från Ryssland icke hade något vidare att för framtiden frukta. I denna öfvertygelse har det, enligt hvad i Finland tros, blifvit stärkt af tvenne vid franska armeån anställda svenskar, hvilka förmodligen på grund deraf, att Aland vid ockupationen förklarades stäldt under franske kejsarens beskydd, ansett sig utan fara kunnat gifva ålänningarne råd, hvilkas följande sedan stått dem dyrt. I samma öfvertygelse om säkerhet för framtida rysk hämnd skola åtskilliga ålänningar till och med låtit förleda sig att lotsa de allierades fartyg i finska skären, så vidt icke den vid dylika förhållanden vanliga hotelsen att, i händelse af vägran, hängas på rårnockorne, dertill kunnat för de lotsar, som råkat i de allierades händer, utgöra en tillräcklig bevekelsegrund. I denna öfvertygelse hafva de politiskt obildade och enfaldiga ålänningarne missräknat sig. Ett bref ifrån Finland underrättar oss om att en djup smärta der allt mer lägger sig öfver sinnena, i samma mån det blir allt mer bekant genom berättelser ifrån man till man (ty saken är höljd i den vanliga ryska hemlighetsslöjan), att under förl. vinter en undersökning på Åland försiggått i anl duing af dessa förhållanden, under ledning af protokollssekreteraren J. v. Börn, för närvarande tillförordnad guvernör i Abo län, som haft till följd att åtskilliga hemmansegare och familjefäder (antalet känner man ej bestämdt), som blifvit förvunna att på ett eller annat sätt hafva gynnat de allierades företag, blifvit ryckte från sine anhöriga samt bortförde, såsom man tror, till sostningarne Nyslott och Wilmanstrand, utan att man vet något vidare om deras öden. Endast derom är man viss att sina fåderneöar få de aldrig mer återse. Om man, oaktadt de känslor som hafva benägenhet att härvid uppröras, måste medgifva Rysslands rättigheter att vidtaga åtgärder som dess regering anser tjenliga för statsändamålet, måste man å andra sidan beklaga att de allierade så illa uppfyllt de skyldigheter, som de mot ålänningarne åtagit sig genom förklaringen att ön var ställd under franske kejsarens beskydd.