sätt krigets fortsättning kan vara nyttig för Englands intressen. Jag svarar honom, att när ett folks ära är kränkt, framför allt ett sådant folks som Englands, då skola de sorgliga följderna häraf icke dröja att visa sig i alla landets lifsfrågor. — Hr Gladstone har i ett föreg. fredstal tillstått, att han försvarat kriget, emedan det var rättvist, men att han nu ville hafva det slutadt, emedan han trodde på möjligheten att genom underhandlingar komma till målet. Men den nedervärde ledamoten glömmer, att äfven han har sin andel i Krimexpeditionen och följaktligen är förbunden att uppbära sin anpart af de logiska följderna utaf ställningens närverande förvecklingar. För öfrigt få vi ej sorlora ur sigte, att vi hafva en bundsförvandt att rådfråga. — Om jag nu ingår i frågans innersta och från densamma afskiljer alla diplomatiska undslygter, kom I mer jag till följande problem, som i sig innefattar alla svårigheterna: huru sätta en gräns för Rysslands öfvervigt i svarta hafvet och bindra ett nytt krig att utbrista? Hvarken de förslag, som gjorts på fredskonferenserna eller de idcCer, som under denna diskussion utvecklats inom parlamentet, hafva lyckats lösa svårigheten. För min del tror jag, avt man bör inskränka kriget till dess ursprungliga mål: upprätthållande af Turkiets sjeifständighet och oberoende. Föra vi kriget allvarligt, skall det ej bli långvarigt, ty i detta ögonblick är det liktydigt med penningställningen, och hvad denna beträffar, torde det ej droja länge, innan Rysslands tillgångar äro uttömda. Lord-advokaten var af alldeles samma tanka som Bulwer. Han försvarar styrelsens hållning och fäster underhusets uppmärksamhet deruppå, att det förslag, som gjorts Ryssland i afseende på lösningen af tredje garantipunkten, ej blott gick ut på en inskränkning ef ryska sjöstyrkan i svarta hafvet, utan äfven hade till ändamål att göra Ryssland ansvarigt inför de curopeiska staternas domstol i allt hvad som rörde dess välde i nämnda haf. Han slutade med den förklaring, satt, om man får döma af de parlamentariska debatterna, ej minsta tvifvel återstod om landets tänkesätt i frågan om krigets kraftiga fortsättande. Sir Charles Wood gaf under samma session upplysningar om tilldragelsen vid Baltschport, hvilken, såsem bekant, gaf ryska regeringen en förevändning att påbörda England en förbrytelse mot principen ,fri slagga, fri laddning. Underhuset — sade han — skall blifva öfvertygadt, att vi strängt hållit oss till den af oss vid krigets början uppstälda principen. En löjtnant på Impårieuse (det farlyg, som under kapten Watsons befäl var stationeradt utanför Baltischport) skickades att tillkånnagifva blokadens början. Han träffade guvernören i Baltischpost och lät honom veta, att de fartyg, som redan voro lastade, fritt fingo lemna hamnen, hvaremot inga nya lastningar fingo företagas. Derelter visiterades alla fartyg i hamnen af den engelska officern och den ryske civilguvernören; endast tvenne befunnos lastade, det ena med råg och det andra med Spirituosa. Guvernören gaf sitt hedersord uppå, att ingen ny last skulle intagas, men när han begärde, att syra ryska, icke neutrala fartyg, som då lågo i Baltischport, skulle erhålla säkerhet att begisva sig till Riga, svarade kapten Watson, att han för sin del ej vil:e sätta sig deremot, men att ban ej kunde ansvara för brittiske amiralens atgöranden. — Det är bäröfver ryska regeringen beklagat sig och gjort så många falska utläggningar. SPANIEN. Regeringen har upptäckt en sammansvärjning, som hade till ändamål att öfverlemna citadellet Figueras i Carlisternas händer. Talrika häktningar hafva med anledning af upptäckten företagits. Cortesförsamlingen har varit vittne till ett skandalöst uppträde, i det en representant, Romero Ortiz, under pågående session gifvit en annan vid namn Montemar en örfil. Den skyldige är förvisad från sammankomsterna, och Cortes president sökte genom en skrifvelse till samiliga redaktioner af Madrids tidningar få händelsen undanryckt offentligheten. De utlandska dagbladens korrespondenter i Madrid halva emellertid ej ansett sig häraf bundna att förliga saken. Nationalgardets af regeringen sanktionerade stadgar äro i konservativ andra. Gardet har öfverallt i städerna och provinserna visat sig Serdeles ifrigt i undertryckandet af de Carlistiska rörelserna. ITALIEN. Det sätt, hvarpå de lediga platSserna inom sardinska ministeren blifvit besatte, har väckt stor tillfredsställelse. Den ädle konungen af Sardinien är fortfarande hemsökt af husliga sorger; det var ej längesedan hans gemål och yngsta son bortrycktes af döden; nu ligger hans andre son hopplöst sjuk. Han sjelf är äfven kroppsligt lidande, så att den tillämnade resan till Paris måst uppskjutas. Man kan ej beskrifva — säger en korresp. till Börsenhalle — huru hela landet är uppfyldt af djup sorg öfver de tunga slag, hvarmed ödet sedan fem månader hemsökt konungen. TURKIET. Underhandlingar bedrifvas fort farande om ett nytt, serdeles behöfligt penninglån. Man väntade, att vestmakterna under vissa garantier skulle hjelpa bundsförvanten ur förlägenheten. I Smyrna och dess omgifning har en stark Jordbäfning egt rum, utan att dock staden tillfogades någon skada. Från Trapezunt berättas, att en rysk am bassad med hr Brussiloff i spetsen afgätt till Persien, och att det franska, till samma land bestämda sändebudet insjuknat i Schiras. Talrika ryska trupper hade lågat genom Alexandropol och Erivan. AMERIKA. Från New-York skrifves: Öfverdomaren Edmonds har alkunnat ett utslag, som erkänner den ifrigt bestridda författnings enligheten och gällande kraften hos den nya lag, som i alla de förenade staterna förbjuder handel med snitifnosa: den nraktiska ftillämn.