Dp — . ö FRANKRIKE. Från Paris skrifves den 5 Juni: Det officiella tillkannagifvandet, att Wienerkonserenserna andtligen nått sitt slut, gjorde ej här något intryck. Hvem tänker väl ännu på konferenserna, och hvad inflytande skall väl slutprotokollet af d. 2 Juni kunna utöfva på händelsernas gång? Vi öfverlemna åt Wienerkabinettet att uppleta nya anknytningspunkter i dess förtviflade fredsbemödanden, och det må lyckas härutinnan, men man skall ej mer låta bedraga sig hvarken i Frankrike eller England. För öfrigt har Ludvig Napoleon aldrig invaggat sig i för stora förhoppningar: vi veta med säkerhet, att han i förtroliga kretsar ofta uttalat sitt tvifvel på Österrikes ärlighet i den orientaliska frågan. Vi sade, att han ut talat sitt tvifvel om denna makts ärlighet; men vi kunde gerna sagt, att kejsaren varit öfvertygad om Österrikes oärlighet. Trodde man ett ögonblick på Österrikes upprigtighet, så skedde det derför, att man alltid ansett de ministrar, som nu leda den österrikiska politiken, vara upprigtiga vänner af ett förbund med vestmakterna. Man visste då ännu icke, att en osynlig kamarilla leder hvarje steg, ministrarne Buol och Bach taga. I Calais skola artilleriofficerare anställa försök med flera nya uppfinningar inom deras fack. En nyuppfunnen kanon med kägellormiga kulor har en skottvidd af 7000 metres. Den ovanligt starka sommarvarman har blifvit ett nytt hinder för industripalatsets talrikare besökande. Annu hafva flera länders produkter ej hunnit ordnas och uppställas, ehuru dermed dagligen går framåt. Japans och Chinas industrialster, i synnerhet det förra landets lackerade arbeten, hafva tillvunnit sig stor uppmärksamhet. Enligt underrättelser från Algier bar en marockansk stam plundrat ett tåg af 900 med ull lastade kameler på väg till TIomcen. Skadan uppskattades till 550,000 francs. ENGLAND. Debatten i underhuset den 4 Juni rörde hufvudsakligast följande förslag af Baring: Underhuset, som med ledsnad sett, att konferenserna i Wien ej ledt till siendtligheternas upphörande, tror det vara sin pligt att förklara, att det fortfarande vill gifva Hennes Maj:t hela sitt understöd, för att fortsätta kriget, till dess H. M. i förening med sina bundssörvandter ernått en för detta land säker och hederlig fred. Hr Lowe hade framställt vissa tillägg till detta förslag, i afsigt att begränsa frågan inom de fyra garantipunkternas område. Vi anföra här nedan åtskilligt af debatten: Fredsvännen Milner Gibson: Frågan har hitintills blifvit ledd från sitt mål. Enligt mitt omdöme gäller det blott att utreda, huruvida Turkiets tillvaro är en nödvändighet för den europeiska jemnvigten. Om så är förhållandet, äro vi skyldiga att försvara Turkiet, utan att serdeles fästa oss vid, huruvida Ryssland har rätt eller orätt i sitt angrepp på sultanen. Vi ha börjat kriget, för att skydda Turkiet och för ingenting vidare. — Det är löjligt att nu för tiden söka framställa Ryssland såsom ett vidunder, som vill uppsluka allt. Förslaget att inskränka ryska sjöstyrkan i Svarta hafvet är på en gång barnsligt och orättvist; den proposition, Ryssland sjelf väckte, är tydligen ett föredraga. Den bästa garantien för Turkiet ligger deruti, att sunden öppnas för alla flaggor; den politik, som fordrar mare clausum (hafvets stängning) kan ej ästadkomma en varaktig fred. Jag mäste erinra underhuset att ottomaniska väldets oberoende kan framdeles råka i sara för andra makter än Ryssland, och Turkiets största intresse är att bevara den nuvarande ställningen, sedan ryska invasionen blifvit tillbakavisad. I annat fall sko la vi invecklas i ett krig, som antingen blir ändlöst eller slutar med ettdera partiets utmattning. Enär de fyra punkterna nu äro öfvergifna, är det af vigt, att regeringen noga bestämmer krigets ändamål och säger oss, hvad Storbrittaniens intressen hafva att beställa med detsamma, sedan Turkiets blifvit skyddade. Sir W. Molesworth (minister för offentliga byggnader). Krigets ändamål är att förekomma Rysslands förstoring på Turkiets bekostnad, samt att betrygga aktningen för folkrätten, i det man tuktar den makt, som våldfört sig på den. I denna mening skulle vi alldeles öfvergifvit vår politik och vår ära, om vi antagit de ryska förslag, som gingo ut på bibehållandet af Sebastopol och en flotta, hvilken utgör en ständig hotelse med Turkiet. För den skull var expeditionen till Krim klok och nyttig, och man måste nu erkänna, att den företogs i lämphg tid. De eftergifter Ryssland gjort, och som fruktan aftvingat detsamma, äro af den beskaffenhet, att de egga oss att ståndaktigt fortsätta kriget, tilldess de vilkor blifvit fullständigt antagna, som af Aberdeenska kabincttet, af hvilket hr Gladstone var medlem, ansågos såsom kloka och rättvisa. Lord Dungarvan understöder hr Lowes motion. Hr Baxter tror, att hr Lowes förslag är olämpligt ur konstitutionel synpunkt. För öfrigt anser han, att Ryssland skall blifva mera böjdt för underhandlingar, när det en gång ser sig utan både hamn och flotta i Svarta hafvet. Hvarje fred, som slötes i närvarande stund, skulle sakna alla vilkor, som fordras för att blifva varaktig. Hr Baillie klandrar det oförståndiga sätt, hvarpå man användt landets krigstillgångar, och uttalade sin sörvåning deröfver, att lord John Russel på Wienerkonferenserna alldeles bortglömt Tscherkassien. Hr Milnes frågar, om det ej hade varit klokare att inskränka kriget till sjöföretag. Han hoppades, att tillfälliga framgångar till lands ej skulle göra regeringen blind för sälttågens faror. Sir E. Dering. Underhuset bör tacka hr L.we, som gifvit det ett tillfälle att uttrycka sin mening om fredsunderhandlingarne. Enligt min åsigt har ryska regeringen, långt ifrån att hysa afsigten att göra den minsta eftergift, under fredskonferenserna handlat med