— ——62k——— (Insändt.) Bit ord ännu i Jeravägsfråg n. Med ett enda undantag bafva svenskarne på hundra år icke genomfört något stort nationelt företag, och hvarföre? Sverige är ett fattigt land — är det till äckel inför andra företagsamme nationer upprepade svaret, ehuru med sitfranv kan bevisas, att vi på finkel inom de lägre och på osverdådie lyx inom de högre klasserna inom mindre än to år förstört elt kapital, bvarmed ett fullständigt jernvägsnät kunnat byggas, en respektabel flotta och arm utrustas m. m. Resurser saknas således icke för stora företag, men vi sakna en kraftig nationalanda och stora män i spetsen med vidsträckta vuer och patriotisk jernvilja, till hvilka nationen med hänförelse och fullt förtroende kan blicka upp, såsom till sina gamle Gustaver, Carlar, Sturar, Oleustjernor m. f. Vid sista riksdag tycktes dock den historiska nationalandan åter hafva fått någon luft, då riksens ständer, utom andra vigtiga åtgärders vidtagande, grepo sig an med ett jernvägsnät för Sverige, sedan man icke längre kunde blunda för de menliga följderna af att sakna denna mäktiga häfstång för industri och kultur, som sjelfve 4barbaren i öster tillegnat sig för flera år sedan. Skada blott, att nätet ej var färdigt på papperet. såsom statsutskottet visligen ville, innan millioner guldfiskar på god tro deri inkastades af ständerna; ty, med ledning af hvad till allmän kännedom kommit, kan man skäligen frukta, att ständernas nit för saken skall afsvalna med företagets första början, om det skulle lyckas det alltid påpassliga svenska partinitet att inverka på bestämmandet af rigtningar för den första, relativt vigtigaste riksbanan, Stockholm-Götheborg. Med ovilja måste hvar och en uppmärksam åskådare utom Skaraborgs län, hvilken ej bar någon egen trasa med på byken, hafva åsett den årsgamla partistriden derstädes rörande riksbanans rigtning, liksom Skaraborgarne sjelfve på sin bekostnad skulle bygga banstycket genom länet. Med en blick på kartan och undersökningsbandlingarne finner hvar och en utom partierna stående, att icke mer än en banans rigtning kan för riket och med detsamma äfven för länet vara den gagneligaste. den nemligen, som går den måöjligen rakaste vägen pa den möjligen jemnaste marken, hvilken riksfordran ingen af de tre banförslagen fullt tillfredsställer, ehuru en af dem kommer dertill nära, då de andra tvertom sträfva att komma så långt derifrån som möjligt. Den kommitt, som på nådigste befallning haft sig det stora förtroendet onförtrodt, att ur chaos af partiåsigterna framdraga den åsigt. som med rikets sannskyldiga bästa vore mest öfverens, har för Kongl. Maj:t och för nationen borttrasslat frågan, då den i Mariestad, utan att bevärdiga de tre förslagen med en blick på lokalen, med sitt Åquot capita tot sensus blott förstärkte partinitet på begge sidorna om Billingen genom det formella beslutet för Mariestadsbanan, hvars andemen ing klart framlyser såsom ett mäktigare partis mening för östra Billingsbanan. Hvad parti kan derföre nu regeringen taga; skall den böja sig öfver alla partier? Detta är frågan för dagen. Ständerna hafva gifvit regeringen medel för anställande af jernvägsundersökningar i statens intresse: Regeringen står derföre icke i förbindelse hos någotdera banpartiet för de hållna undersökningarne, som, utan att väcka skamlig afundsjuka och andra lika däliga passioner inom Skaraborgs läns befolkning, kunnat verkställas dem förutan. Handlöst har icke heller regeringen kastat frågan i partiernas bänder; ty för forsta banundersökningen beviljades statsbidrag endast med det uttryckliga vilkor, att banan saule dragas vester om Billingen den rakaste rigtning för vågens fortsättning åt Götheborg, som omståndigheterns medgifva. Härigenom, om en man står bakom det offentligt uttalade ordet, eller om kungsord nume ra få tilläggas någon vigt, borde väl Clinien öster om Billiogen icke bafva blifvit påtänkt. Men då man på östra sidan såg, att linien i vester kunde af omständigbeterna tillåtas gå i krok till länsresidenset och vidare, då den väl kommit förbi Billingen, gå i ny krok åt Svältorns; så var med ens gärdet uppgifvet till strid på lif och död för alla dem, som trodde, att det möjligtvis kunde lyckas namnstyrkan att ur lokala intressens synpunkt leda riksbanans rigtning genom länet. Det ena partiet framkallade således det andra, såsom naturligt var och såsom ledarne af första banundersökningen bordt förutse, men begge partierna hade säkert uteblifvit, om staten i sitt intresse låtit verkställa undersökningen af fullt ointresserade män, enligt den af Kongl. Maj:t i tvenne öppna bref uttalade principen för riksbanans rigtning. Detta, insedt och påtagligt, framkallade det tredje partiet för -Skarolinien, som val kan få namn af parti, då det af konsideration för Vadsbointresset gick öster i st. s. vester om Ymsen, men som dock minst förtjenar det, emedan detta parti i hufvudsaken ifrat för tillämpniogen af den i Kongl. Maj:ts bref uttryckta principen, uppgifvande vägen vester om Ymsen såsom alternativ. Om linien i sin rakaste rigtning för sortsättningen åt Götheborg kommer Skarainpå lifvet eller ej, är för mängden af detta parti alldeles likgiltigt, endast den går vester om Billingen i den rakaste rigtning som omståndigheterna medgifva (för att ännu en gång med kungsord hviska partierna principen i öronen.) Man vill se dessa omständigheter af Kongl. Maj:t sjelf förklarade och motiverade inför nationens sunda vett, innan man låter inbilla sig, att Mariestads bamn och Fahlbygdens negativa intresse genom vallägsenheten från de 6 månader af året stängda Wenerns hamnar m. m. s., äro de omstänmo MA 66 aff