Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1855, sida 3

Styckegods. Rysk elNillasaatlan. Skrapa Ryssen — yttrade Napoleon l:ste — och ni finner Tartaren. Detta uttryck lemnar måttstocken på det siags civilisa tion, s-m. helt och haltet konstgjord, blifvit struken öfver den Moscovi iska befolkn:ngen råa bark. Man måste måle när man erinrar Sig på hvilke. stå. dpunkt detta folks seder befunno sig för s-xti år senan, och nu ser det drömma om ett protektorat 6 ver det gamla Eoropa, med denna löjliga fräckhet, som i allmänhet utmärker natoner med bildning eler sjolfständiehet från gårdagen och barn, — så, som Ryssar bösta sig mot Europa och Norrmän mot Sverige. En engelsk författare b-rät ar, act Catharina II var den första som försinade Ry-slands umgängeslif derigenom. att hon icke blott gaf ion till utan äfven lagar för sällskapskretsar af bezge könen. Fruntimren hade intill hälften af förra århundradet varit derifeån nästan utesutma. Denna ukas år af ett så sällsamt innehåll att vi ej tveka att lägga dess nio punkter under all mänhetens ögon. 41. Den person, i hvars hus assemblåe gifves, skall offentligen tillkännagifva det ät de personer af begge könen, som h en vill for-amla. 2. Assemblåen får ej börja före klockan 4 eller 5 e. m. och bör slutas klockan 10 på aftonen. 3. Herren i huset behofver icke gå sina gäster till mötes, eller ledsaga dem till dörren, eller hålla dem sällskap. Deremot skall han förse dem med stolar, voxjjus, likörer och hvad annat, som kan vara nödvändigt för assemblen. Likaledes bör han tillhandohål a sina gäster tärniogar, kort och allt annat tillbehör vid spelbord. 4. Ingen bestämd timma finnes, då bjudna personer äro skyldiga att inställa sig eller afresa; det är för hvar och en af dem tillräckligt att en stund visa sig på stället. 5. Hvar och en är berättigad, att sätta sig, gå, spela, huru den lyster, utan att någon får besvära honom, eller tillåta sig att tadla honom, och det vid vite att tömma den stora örnen (en stor pokal, fylld med bränvin). Det är likaledes tillräckligt att vid ankomsten och bortgåendet göra en helsning för sällskapet. 6. Personer af rang, adeln, officerare, äfvensom köpmän och handtverkare, i synnerhet snickare, och slutligen de som bafva att göra med Kansliet, hafva fritt tillträde vid dessa samqväm, samt på samma sätt deras hustrur och barn. 7. Beijenterne. undantagande husets, skola hafva en sä:skild plats, på det tillräckligt utrymme må finnas i lokalen. 8. Intet fruntimmer är tillåtet, att, under hvilken förevändning som helst, öfverlasta sig med starka drycker, och ingen kavaljer må taga sig en sådan frihet före klockan nio på aftonen. 9. Fruntimmer, som roa sig med pantlekar och andra små oskylaiga tidsfördrif, böra uppföra sig med anstär dighet. Ingen kavaljer får tvinga ett fruntimmer att gifva sig en kyss. och ingen är berättigad att gifva en fruntimmer stryk så länge assemblöen räcker, vid påföljd att derifrån varda utesluten för sramtiden.(Ur Ställn. o. Förh. Majhäftet.) Fördelen af myrket onnon-eeandeEn pariserudning har uppejort följande beräkning öfver det intryck som en ofta upprepad tidniaesannons gör på läsaren: Första gången annonsen införes — overser man den. Andra vrängen — bemärker man den, men läser den icke. Tredje gången — läser man den. Fj-rde gången — Ser man på priset. Femte gången — talar man derom med sin hustru. Sjette gången — får man lust att köpa. Sjunde gängen — köper man! ÄAAA