ändligt road af att höra hennes narva anmärkningar och att följa hennes förstånds utveckling. Men hos konungens moder, Louise af Savoyen, var hon en synnerlig favorit: alltför ung för att kunna vara någon rival, fann den na i henne ett högst intressantsällskap, hvars oerfarenhet, så inbillade hon sig, hindrade henne ifrån att helt och hållet uppfatta den ställning, hvaruti Louises illa dolda passion för hertigen af Bourbon försatt henne. Hon föredrog Anna framför sallskapsdamer af en mera framskriden ålder, hvilka vunnit sin erfarenhet vid hofven; och sålunda, utan att gifva ämne åt förtalet, och likväl undvikande en spion på sina handlingar, kunde hon emottaga connetablen och njuta af hans sällskap utan något annat vittne än det intressanta barnet, hvars muntra anmärkningar blott tjenade till ett göra dessa möten så mycket pikantare. Men det röjde föga menniskokannedom hos Louise, att hon förlitade sig på en ung, just nu i lifvet inträdande flickas oerfarenhet, hvars nyfikenhet och ängsliga begär efter kunskaper af alla möjliga slag just nu utvecklade denna observationsförmåga, som det ensliga lif hon hittills fört, endast fördröjt. — Margareta, sade Anna en dag till sin kusin, jag bar kommit underfund med en stor hemlighet: madame mere älskar connetablen.