Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1855, sida 2

———— — Är det sannt, bäste fader, yttrade hon, under det hon plötsligt blef allvarsam, alltefter som de höga tinnarne af Blois slott började att tydligare framträda för deras blickar — är det sannt, att drottning Claude ej är vacker? Jag kan ej föreställa mig en drottning som är annorlunda. Jag hoppas jag skall komma att tycka om henne, och hon om mig. — Hvad hennes person beträffar, svarade sir Thomas, så har hon ett mildt och intagande ansigte, men är ingalunda hvad man vid ett hof brukar kalla vacker; hennes godhet likväl uppväger allt det der, ty hennes själs adelhet sramlyser öfverallt, och när man blott en enda gång hört hennes ljufva röst, bryr man sig sedermera aldrig om att fråga efter hennes skönhet. — Hon kallas, tillade Percy, blomman och perlan ibland sitt sekels fruntimmer, ösverlagsen alla andra i blygsamnet, själsrenhet, fromhet och vänlighet. Hennes menniskokärlek är stor, och hennes enda syftemål är att göra sina undersåter lyckliga och att behaga sin man. (Forts.)