va fel, emedan han, såsom ett snille och en öfverläg sen talang, icke kunnat såsom Jönsar och Han-ar b ott trampa i nötta fotspår. Men orsaken till dessa fel skulle egentl gen sökas i den 40 åriga förföljelse för hvilken ban från biskop Faxes sida och genom nans intriger varit utsatt. Detta skulle således vara de sor mildrande omstandigherer, som domstolarne borde akta på vid bedömandaf E:s fel. Detta är så lange och -å osta upprepadt, att det väl vore på tiden anställa en liten undersökning om dessa upveister hafva nagon eller den ri: gaste grund. for sig. Prof. E blef magister vid 17 års å der, kallades nästan genast ull docen-, blef e. o. adjunkt vid 19 år, ord, djunht vid 21, rektor i Helsingborg vid 25, pro fessor regius vid 27, ernöll pastorat vid 30, pro-tfull makt å, om ins. Icke missminner sig, Sj If a installationsdagen, samt utdes tll preses vid nåstblifvande prestmöte redan vid 32 års ålder. Kan denna corriere af nåzon rimlig anledaing kallas : en standig otur, en fortsatt strid mot Faxes intriger, en orå tvis benandling sedan 49 år tillbaka? att E icke unämodes til professor ord. då han hade endast tredje rummet på förslaget, att han icke erhöll pastorat före 30 års alder, att han icke fick prostfullmakt före pa-toratats tillträdande 0. s. v., bör detta tillskrif vas Faxes intriger eller Sveriges befordrineslagart? Mänga andra swllen både inom och utom vårt kära fädertand torde hafva vandrat en vida törnigare bana än den Eb-rsteinska, och sanningen att säga, tycktes biSkop Faxe varkligen från början göra allt uvad han kunde just för att framdraga E., så länge denne icke genom sitt eget förhållande gjorde sig sjelf alldeles omojlig. Och äfven sedan, t. ex. under de sista 15 åren, sedan biskop och domkapitel blifvit en ständig skotttasla för Ebersteins pilar, med hvilken skonsamhet har icke E. blifvit behandlad. En vanlig ,Jöns eller Hans hade verkligen för sådana fel, som befunnits på E:s konto, långt före detta varit expedierad, i det minsta fått vice pastor. Eberstein har deremot blifvit ,vänligen erinrad om sin pligt, ,allvarligen varnad att taga sig till vara o. s. v. De skäl som i tidningsartiklarne vanligen anföras såsom orsaken till de bonom öfvergångna bestraffningar, äro oftast så förvridna, vanställda och uppochnervända att allmänheten på intet sätt kan. deraf. bilda sig ett begrepp om sakens rätta beskaffenhet. Till ex. i fråga om den riksbekanta predikohandeln. I Ö. P. uppgifves, att E. hållit predikningar till salu åt de förmögnare nattvardsbarn, på det de skulle lära sig förstå en predikan. Om detta var ändamålet och ingen egennyttig beräkning låg till grund, hvarföre uppdrefs då priset på en liten predikan af ett arks omfång till en hel riksdaler? Månone intet vitsord kan tillerkännas de fem vittnen som inför bäradsrätten tagit på sin ed, att prof. i tillsammans hela 10 å 12 år ålagt alla nattvardsbarnen att köpa predikan, så vida de ville komma fram till H. nattvard? Innehåller icke kantor Hellquists vittnesmål, att 7 å 8 barn på en gång frånvisades och först godkändes sedan de qvällen före konfirmationsdagen köpt hvar sin predikan? Det är icke alldeles otroligt, att M ssg.b. 44 kap. blifvit tillämpad i fall någon annan Jöns eller Hans gått till väga på sådant sätt. Ingenting vore lättare, än aft med isbomstolarnes arkiver befiutliga handlingar gendrifva dessa vanstallda berättelser; men hvem will göra sig detta besvär? Af allt framgår det synbara resultat, att domkapitlet med F. i spetsen i det aldralängsta gjorde hvad göras kunde för att skydda och ups ehålla Eberstein. Huruvida kapitlet denna gång halt skäl till en så förvånande brastyttring, som det ådagalg, derom får hofrä ten och kungen yttra Sig. Visst är att hans socknebarn icke yrkade tans afsältning, deremot yrkade de vid visitatvivnen envhalligt, med undantag af tre åboer, att han skulle skiljas från embetsutöfningen och en vice pastor tillforordnas. Hade E. insatt på delta förslag så hade alla klagomål vedlagts och han hade kunnat med 5000 rdr arligt arrende från Karup, lefva det mest agicabla lif for sina återstående dagar och ävnu lata sitt srwille och sina talanger blifva fruktbärande för menskligheten på annat sätt än endast att fylla domstularnes protokoller med humoristiska utsjutelser. I danska udningen ,Fedrelandet lästes nyligen vid underrättelsen om Ebersteios afsällning några reflexiover Öfver huru han i många år legat i öppet krig med statsky kans högkyrkliga presterskap. I utlandet anser man säl. E. som en martyr för den oyate tidens trikyrkliga asigter. Här veta vi att han ligger i öppet krig med menskligheten och visst icke kämpar för an: dra 1d6er eller åsigter, än det egna jagets. Aut E. är så hogkyrklig prelat som trots någon och vssst icke torfoljes såsom reformator, lärer icke behöfva bevisas. Talanrafdanaoehar