Värnatts-tankar, (tillegnade Dalarnes folk ). Se qvällen, huru mild och skön! Så ren som oskulds fromma bön Han samnar haf och strand. I grönan skog har sol gått ner, Men månen från sin himmel ler Mot Dalas väna land. Ej blott åt Siljans klara sjö, Ej blott åt Solens sagra 6 1) Han lånar glans och ljus! Han lyser äfven elfvens dans Och ler mot blyga sippors krans Kring fattigmannens hus. En stjerna syns, en enda blott, Vet du dess namn? — det ljuder godt För Skandiens frie män; — Det Nordens höga stjerna är, Hon lyser ej för slafvar här Och bar ej gjort det än! Men österut en ovän bor, — Hans ondska och hans makt är stor; Vår sorg gör honom glad, — Han botar oss med träldoms band: Rern Wasa der vid Bottnens strand Ar — Nikolai sta d. vårt sordna Wasa! — O, hvar sanns Ett namn, som egde sådan glans? — Vi börde det igen! Vid Brunbäcks elf, vid Siljans sjö, Vid Säblens 2: fjell med evig snö Slå svenska hjertan än! — O, om du hört den hårda lott, Som våra fordna bröder fått, Hvad kände du väl då? — Han, som sig nämner deras far, Han sjelf — det sista brödet tar Från tusen munnar små! Och höjes då en suck till Gud, Och höres minsta klagans ljud, Som ömt om misskund ber; Hvad få de arma då till svar? Jo, — gisslet strax tillreds man har, Att tysta knotet ner! — Du ligger i din slummer, du, Och hvilar ut från mödan nu, Du Nordens ädle son! Ja, hemta kraft; den tarfvas nog: Den niding, som vårt Finland tog, Ej bor långt härifrån! Du moder, alltid kärleksvarm, Slut närmare iatill din barm Ditt barn, som menlöst ler! Hvem vet om icke inom kort Med våld den späda ryckes bort, Hur än om nåd du ber! Hvem vet hvad ödet skicka må; Eu härrop kanske snart skall gå Kring dessa dalar ut; Ty lange det ej lidas lär At broderlandet bojor bär, — Den tråldom bor ta slut! Den skall ta slut. Må Finlands hopp. Dess ungdom, som en man stå opp Och räcka oss sin hand; Langzt battre är en blod:g död Än sådan nesa, sådan nöd, Som hotar Nordeus land. Ack, våldet vill ej rörva blott Den jord. som vi af fädren fått; Nej! äfven dit det wår, ) Ur Tidning för Fablu Län och Stad. 1) Sollerön. I 2) Man erinre sig denna uppemot Norska gränsen belägna ort, der Gustaf Wasa, under sin slykt från Lanna rr Må Meeaeäeoocr