Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1855, sida 2

höjde sitt gråa, vördnadsvärda hufvud i from stolthet. Slut. A åtÖEKEKOttlands folhurägter. Bergskotten eller höslanderen kläder sig i en kort jacka af tattan, ett slags ylletyg, väfdt i fyrkanter, som omvexla med breda ränder af de mest glänsande färger, vanligtvis gröna, gula och röda, men understundom äfven svarta och blåa. Eit slags vinterrock, kallad Pnilabey och likaledes af tartan, utgår vid hfvet i skört, som räcka till midten af tjockbenet och lemna knäet bart, ty icke högre upp än nedom detta räcker den i röda och hvita tarningar stickade strumpan utan fot. Curan eller fotbeklädnaden bestär endast af en ladersula, som fästes med remmar. Olver axlarna kastar man en kappa, plai, som vanligtvis lägges i lorm at en schavi i hous iga veck och understundom fastbålles vid hasen med ett antikt spänne, broche; vid regnsäder kastas den omkring kroppen i bela sin vidd. Hufvudet prydes af en blå-, rodoch hvitrandig mössa, hvilken prunkar med en läng fjäder. Nar det skall vara riktigt stort, bär man en framtill nedhansande, med band och snören omvirad väska af räfeller utterskion. I gördela stickes en dolk, dirk, som nu är det enda begagnade och tillåtna vapnet hvaremot aldre tiders skottar derjemte buro sitt breda slag-värd (Lochaper-yxan) och axeldolken, mattocashlash, ullika med båge och pilar. Qvinnornas klädedrägt är mindre egendomlig och skiljer sig blott medelst den egna hufvudprydnaden från den i det öfriga Skottland allmänt begagnade dragten. Flickorna uppså ta naret med ett deromkring viradt band; hustrurna kasta omkriag hufvudet ett stycke linne, som faller ned öfver nacken. Understundom begagna älven de en plaid, likasom karlarne.