ny artighet öfver dess utomordentliga skönhet och värde, Grefvinnans öfverraskning och glädje står ej att beskrisva, men om jag ej bedrar mig, barn, skall det fågna er att böra, det hon äfven erfor ånger och blygsel öfver sitt hårda, orättvisa förfarande mot den arma Hedvig, på hvars tillstånd hon nu först började tänka med samvetsoro och farhågor. Så snart dansen slutat skickade hon derför löparn, som qvarstannat för att afbida sitt herrskaps befallningar, med 5helsning till sömmerskan midt öfver, att det förlorade redan tillrättakommit och att hon således kunde vara fullkomligt lugn. Dermed tyckte sig nu grelvinnan ha uppfyllt allan rättfärdighet och öfverlemnade sig sedan med: ostörd njutning åt astonens nöjen. Ej förrån hon på morgonen hemkom och möttes af. Marie föll det henne in att göra sig underrättad om offret för hennes gräsliga beskyllning. — Du var väl qvar hos sömmerskan — sade hon — när Paolo kom med budet att detta redan var återfunnet? Det hade, utan att jag kände något, fästat sig i engageanten, förmodeligen när jag i brådskan tog armbanden från byrån, der allt låg så ihopagyttrat. Hon blef; val bra glad, stackarn, nar hon fick min helsning ?