Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1855, sida 1

en sådan sinnesrörelse? — inföll grefvinnan — jag rads att visa mig i detta tillstånd ... — Visst intel ... Ers högvalborna nåd är sig precist lik ... ståtlig och beundransvärd som alltid — förklarade Marie slugt öfvertygande, medan hon svepte den dyrbara zobelkappan kring grefvinnans axlar, som endast oroad af tanken på sitt saknade smycke skyndade ut ur ett rum der hennes korta vistande åstadkommit så mycken förvirring och olycka ... En timma sednare rörde hon sig dock strälande och leende i ministerhusets hvimlande, praktfulla salonger ... — Aldrig, min grefvinna har jag sett er skönare och mer bländande än i qväll — sade den unge fursten, som förde henne i en af den tidens siratligt långsamma dansar — jag ville blott tillåta mig en enda liten anmärkning. — Och hur skulle den lyda? — frågade hon nyfiken. — Blott att ni unnade den oförliknelige agraffe som hänger der en något säkrare plats — genmälte prinsen småleende i det, han med en fin och lätt rörelse från det yfviga spetskruset kring grefvinnans arm lossade hennes saknade klenod, som han öfverlemnade med en