Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1855, sida 1

fullt tillräcklig. — Men bär är ingen tid att prata bort! Min Gud, hvilken trängsel! Soffan får lof att sättas på motsatta väggen och toiletten flyttas hit, der det är litet rymligare plats. Mig tycks — invände Hedvig sagtmodigt — som skulle allt detta bråk vara öfverslodigt för de få ögonblick grefvinnan kommer att uppehålla sig här. Hon är ju klädd förut och har blott att påtaga klädningen. — Var så god, mamsell, och låt mig på egen hand få ordna detta — afbröt kammartärnan i afgörande ton. — Det är saker, som jag bäst förstår att bedömma, och har icke för sed att blanda mig i andras göromål. Om ni till. låter kallar jag nu upp lakejerne till hjelp. Hedvig hade ingenting vidare att invända, emedan hon insåg hela fruktlösheten af ett motstånd, som hon ej kände sig ega kraft att fullfölja. Gladjen, hvarmed hon nyss förut öfversåg sitt lilla trefliga rum, var i alla fall redan försvunnen, och när intrånget en gång var medgifvet beslöt hon att tåligt underkasta sig ett obehag, som ju ändock så snart skulle upphöra. Kammarjungfrun fortfor emellertid att med sina biträden förändra, och snart sagdt, vända upp och ned på alltsammans. Hedvig tyckte slutligen att hon ej kände igen hvarken rum