ligare uppsats, sörordande Skarabanan, är att vänta i Tidningen, anhåller Ins., att äfven hans lilla anförande måtte, till den kraft och verkan det hafva kan, var. da benäget intagit; derom Ins. gör sig så mycket såkrare förvissad, som resp. Redactionen i allmänhet städse visat sig mån derom, att ollka tänkandes meningar ej må undertryckas utan endast å den fria discussionens väg bekämpas. H-t. Red:n har med största noje emottagit och meddelat ofvanskresne, med all sin korthet ganska bevisande uppsats. Ehuru vi ej kunna dela ins:ns utgångspunkt, att söka de genaste vägarne mellan tre hörnpunkter, i st. f. den genaste vägen mellan de två, Stockholm och Götheborg, så erkänna vi villigt, att ins:ns framställning vinner i kraft ju mera den begrundas. Det är alltför tänkbart, att vägen från Jönköping till Götheborg blilver af större betydelse än man nu föreställer sig, och att således den tyngd på trafiken mellan Stockholm och Götheborg, som måste vållas af en krökning på denna väg, skulle mildras genom förkortandet af vägen mellan Götheborg och Jönköping; men det är likval att märka, dels att detta ännu tillhör en oviss framtid, dels att Gotheborgs Jönköpings-banans förlängning genom hufvudbanans dragande förbi Skara, i st. f. förbi Fahlköping, är en obetydlighet i jemsörelse med hufvudbanans krökning, genom vägens dragande öster om Billingen. Hvad åter angår ins:ns åsigt rörande större vigten för provinsen af banans förläggning öster om Billingen, så vilja vi derom eaj nu tvista, då så mycket blifvit i denna sak skrifvet af den ena parten och vederlagdt af den andra ). Vi vilja endast sasta ins:ns uppmärksimhet derå, att hår är fråga om en riksväg i första rummet och en prov nsvag endast i det andra. Det är med det första slaget vägar som med floderna, att städerna skola gå till dem och icke de tlll städerna. Att hvar och en önskar jernvägen så nära sin port som möjligt, finna vi för öfrigt helt naturligt; hvad vi endast med en smula skämt anmarkt var, att hvarje talare vid ett bekant sammanträde ansåg det all ännas båsta ovillkorligen kralva, att vägen gick förbi hans dörr. Att saken emellertid är svår att afgöra synes klart, då opartiske och sakkunnige personer kunnat stanna i så olika meningar, som de fyra ledamoterne i den kongl. kommitteen, hvilka icke kunnat battre förena sig om saken än att hvar och en af dem förordat sin sarskilta bana. Då så är må man ock kunna hysa olika tankar om saken, utan att tillraknas oadla bevekelsegrunder. För regeringen blir det slutligen ganska svårt alt bestämma sig, då den lor ändamålet nedsatta kommitteen icke kunnat komma till ett bättre resultat. Något bar dock regeringen sjelf i den delen förvållat, då den i kommitt6en insatte tvenne mån, som med alla sina utmärkta egenskaper i öfrigt. likväl måste anses alltför åssderstigna. att kunna utreda det tvistiga och svåra amnet med den skarpsinnighet som vederbör. Å ) Vi vilja dock med det första meddela några statist ska uppgifter i detta hänseende, hvilxa leda till helt andra olutsoljder än ins:ns. —L—— ANT