Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1855, sida 1

Smycket. Ett barndomsmlnne af — un —. Sv. Original(Forts, fr. N:o 123.) Innan Hedvig hann tacka den adle, valvilli ge mannen var han åter försvunnen, men de: sto lifligare berättade hon, under ömsom seen. den och tårar, för Claös, som efter slutadt dagsarbete infann sig, om 5trollets förnyade besök och tjenstvilliga anbud att, medan hon sof, arbeta i hennes ställe, hvilket hon naturligtvis desto heldre antagit, som det äfven befriade brodren från att vaka ännu en natt för hennes skull. — Du narras syster — menade han — och vill bara förmå mig att gå hem och sofva medan du likväl sitter uppe och anstränger dig, men tro ej att det skall lyckas; du får mig icke kärijrån, bur du an bjuder till. — Jag bedyrar — fsörsakrade Hedvig — att jag visst redan vore insomnad så framt jag icke hade väntat dig. Se på mig och såg om