Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1855, sida 1

båda foraldrarne sträcka sina armar emot henne, och gjorde en häftig rörelse för att kasta sig i deras famn ... vid detta vaknade hon. rornklockan slog fem; förvånad att redan ha zofvit så länge, men betydligt stärkt och vederqvickt deraf, steg hon upp och var snart klädd samt vid arbetet, som nu tycktes gå nubbelt lätt och fort. Straxt på eftermiddagen hade hon också den obeskrilliga tillfredsstallelsen alt se det färdigt, och kunde ej låta bli att sjelf lite smått beundra sina händers verk, nen gladde sig ändå aldramest åt att hafva sluppit bryta sitt gilna ord. Nu, Gud ske 0l! — tänkte hon — är jag då säker cm rrefvinnans ynnest och skall väl hädanefter kunna stalla det så, att jag ej behöfver anstränga mig till denna grad. Hviiken glädje it ej längre behöfva taga något srän Claes, om jag hittills kostat så myc et, och att vin ) i någon mån kunna återgälda hans godhet atminstone kunna hjelpa sig sjealf, och veta att man ej skall sakna hvarken bröd eller arbete o fader . . . moder! visst sås j g i drömmen edra blida anleten le af fröjd ät er Hedvigs lycka . . . omsväfven mig alltid hulda andar på den väg, som leder till bimmelen och er l vh (Forts.)