Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1855, sida 1

nan, sast jag stundom därar mig sjelf. Ännu har jag så lång tid på mig, innan ers högvalborna nåd behofver kladningen, att... att, jag icke misströstar om att få hvad som fattas på broderiet sardigt ... tills i öfvermorgon bittida. ö — Gör ni verkligen inte det? — återtog gresvinnan genast vänligare. — Det var en riktig tröst att höra, och då är jag straxt färdig att glömma den ora ni förorsakat mig. Vill ni kanske ha en läkare? — något stärkande? Säg ifrån! sag skall skicka hit min egen doktor och allt hvad ni vill, blott jag kan vara trygg å min nya drägt. : — Med Guds hjelp hoppas jag få lefva längel nog att hinna den färdig — svarade Hedvig — och tackar ers nåd för all sin godhet, men behöfver lyckligtvis ingenting. — Det gläder mig mycket! Doktorn skall emellertid komma och ni kan äfven lita på den frikostigaste belöning; men akta för Guds skull att ingen fläck sättes på tyget — om ni olyckligtvis skulle få någon mer attaque af ert onda, hvilken jag dock hoppas uteblir, ty ni talar rätt raskt och det är alltid godt tecken. I morgon får jag höra vidare — farväl, mitt barn! Grefvinnan for och morgonen kom och med den hennes läkare, som fann den stackars HedAL