Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 2

sor ynglingen — men det söll mig in att kanske... för den som redan egde så mycket vackert och dyrbart att välja emellan . . . icke just denna enda drägt kunde vara så oumbärlig — eller af större vigt än en menniskas helsa och lif. — Ni vågar yttra er något för fritt, Meijerson — sade grelvinnan högdraget — och jag förlåter det, endust derför, att er för långt orisna broderskarlek denna gång kommer er att glömma allt annat. Sansa er åter och var öfv.rtygad att er syster bättre kan mäta sina kraster än ni. Helsa henne från mig, att jag sjelf skall komma upp till henne i dag, när jag åker ut, samt hoppas då finna henne lika rask och slitig som förr. Den arme brodren insåg fruktlösheten af flera föreställningar och böner samt återvände med ängsligt bjerta till systern, hvilken han sann dödsblek sittande i sängen, kringbaddad med kuddar, men ändock ifrigt sysselsatt med det olyckliga broderiet. — Kära Hedvig! — utropade han sörtvislad — du förstör, du dödar dig för denna känslolösa qvinnas eländiga nyek och såsanga, som heldre sätter ditt lif på spel än afstår från nöjet att lysa i en ny dragt. Upphör, jag ber dig! Skicka hem ... bry dig ej mera om hennes glitter och prål, som jag hatar och afskyr