Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 2

nar det kan alstra så mycket ondt bäde till kropp och sjal. — Claes, min älskade bror! hvarför talar du så? — sade Hedvig mildt. — Du har varit hos grefvinnan, jag är säker derom; men hvarsör skulle du gå dit? Hennes fordran är billig att få klådningen färdig, då jag åtog mig det, utan att ifrågasätta min sjuklighet som hinder. Med denna är det i alla fall inte så sarligt — du behöfver icke oroa dig; — jag är långt starkare än du tror, och får dessutom tid Å att hvila mig tillräckligt, när jag iöfvermorgon slutar detta. Biott ett par natters sträsvan till och sedan skall jag unna oss båda en grundlig sömn, ty jag vet nog, gode broder, att jag annu förgafves skulle bedja dig låta bli att vaka, ehuru det utan tvifvel tröttar dig bra mycket att sitta här och läsa högt nätterna igenom bara för att roa mig. lala ej om sådant, Hedvig! Hvad tror du det gör mig, frisk och stark son jag är; gifve Gud, så visst, jag kunde arbeta för dig! Du står aldrig ut på detta sält. bet skall jag visa dig! — återtog hon gladt — i morgon tänker jag vara alldeles bra. . Detta onda kom sig blott at en liten tillfällighet — jag drack tör häftigt och började ho ta, ec der hela anledningen. Nu känner jag åter en förtrasslig aptit, och hade just som du kom