Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 1

uppmaningar lemnades af gresvinnan, som slutligen lat henne gå mera sruktande och beklamd an glad och nöjd öfver den lyckade utgången af sitt sörsta besök. Nedkommen på gatan trässade hon sin bror, som, drilven både af oro och nysikenhet, gätt att mota henne. — Hur är det, käraste, lilla syster? — frågade han — ser jag rätt, så lår du inte vidare här att göra. fe Tvärtom, bäste Claes — jag får för mycket, är jag rädd; om något sedan skulle misslyckas — just derför ser jag kanske inte glad ut, fastän grefvinnan täcktes antaga mig. — Nå, din toka — återtog brodren för att uppmuntra henne — maken har jag väl aldrig bört! Vara ledsen för det du haft en framgång, som snart skall göra dig till Stockholms förnämsta sömmerska, i stället att förut vara hvarken känd eller anlitad . . . Inte sannt? grefvinnan var mycket vänlig och nådig emot dig? ... tyckte mycket om och berömde dina vackra arbeten? ... Hon kan vara så oändligt god när man gör henne till nöjes. — Ja visst, Claes! jag är öfvertygad derom, men hon kan ock vara motsatsen, det kände jag... hennes ögon skrämde mig... och om något skulle ådraga mig hennes vrede... i Inga griller! — inföll brodren muntert —