Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1855, sida 1

Smycket. Ett barndomsmilnne af — un —. Sv. Original. (Forts. fr. N:o 120.) — Det är godt och väl — sade grefvinnan med en ny otålig dragning på ögonbrynen — men jag fordrar något mer an er blotta sörhoppning . .. gif mig ett rent ja eller nej? — Ja! — svarade Hedvig — så bestämdt en menniska kan ge ett löfte. — Alltid något förbehåll — återtog den kinkiga damen missnöjd — men lika godt! jag vill tro ni ej äfventyrar att blottställa hvarken mig eller er, ty då ... Hon slöt ej meningen, men Hedvig darra: de ovilkorligt för uttrycket i de vackra svarta ögonen, som tycktes vilja genomborra henne, och hade, om hon ej blygts att återtaga sitt ord, i denna stund heldre sagt nej. Nu saknade hon mod dertill och saken fick således ha sin gång. Derpå togs nu mått, och föreskrifter och nya