han varit efter föraldrarnes död; också finnas visst inga syskon mer oumbärliga och kära för hvarann än dessa. Klockan fem begaf sig Hedvig Meijersson ganska rigtigt med sitt arbete till grefvinnan som blef öfverraskad både af hennes likhet med brodren samt milda fägring och behagliga skick. — Om — sade den höga damen med huldrik nedlåtenhet — m älven liknar er bror i duglighet och andra goda egenskaper, torde jag genast komma att taga edra tjenster i anspråk. Ni är ju sysselsatt med något arbete åt fröken von Eis? a. — Med Ers högvälborna nåds tillåtelse tog jag det med mig — svarade Hedvig djupt nigande i det hon uppvecklade en präktig robe al något den tidens dyrbaraste tyg — fast lifvet är ännu ej rigtigt färdigt. — Ganska bra, till och med väl sydt, — yttrade grefvinnan efter en pröfvande granskning, hvarunder Hedvig känt en pinsam fruktan och förlägenhet — rätt smakfull garnering och oklanderlig snitt. Utför ni äfven några broderier ? — Jag fördristade mig att också medföra prof på sådana af åtskilliga slag, — genmälte den unga flickan, lyckligt befriad från sin första rådsla, och framtagande flera olika sömna