Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1855, sida 1

Smycket. Ett barndomsminne af — un —. Sv. Original. (Forts. fr. N:o 119.) Hennes häftiga sinne och öfverdrifna for dringar kunde, fruktade han, komma att alldeles förskrämma hans stackars lilla, veka, ömtåliga Hedvig, och endast hennes glädje och ömma tacksägelser, när han framförde grefvinnans helsningar, förmådde till någon del skingra en oro, hvars orsak han hvarken förteg eller sökte att minska. Frukta ingenting, bästa Claess — lugnade bonom systern — jag skall ej åtaga mig mer än jag kan hålla, och hur än saken utfaller måste jag alltid vara innerligt tacksam för hvad du gjort att skaffa mig en så mäktig kund. Om jag sedan lyckas eller ej, blir ju alltid min skuld och icke din, som blott har befrämjat min egen önskan. Meijerson omfamnade och kysste sin lilla älskliga syster, hvars trogna stöd och hjelp