om mille V. att hon var stadd på en god väg, och det är glädjande att se den unga konstnärinnan fortfarande vandra densamma, om också mycket ännu återstår innan mästerskapet ernås. — vs a Ye TAR YAN — Förhöret rörande Poststölden fortsattes, enligt ,Östg. Corresp., inför Rädhusrätten i Linköping den 16 dennes, då f. postskrifvaren Collin inlemnade följande skrifvelse: -Till ållost. Rådslufvu-kdtlten i Linköping! Ut! det, af Herr Stadssiskal Hay yrkade, samt af Rådstufvu-Rätten utsatte polisförhör Onsdagen den 16 Mej. angående emellan Calmar och Stockholm anlände, samt enligt förmodan å Linköpings Postkontor på okandt sätt förkomne ellofva st. bref, far jag till mitt försvar nedanstående ödmjukligen anföra: Vid ransakniogen häraf d. 25 sisil. April var det mig alldeles omöjligt att kunna påminna mig det ringaste af, så väl Calmarepostens ankomst natten till d. 28 Mars, som expedierandet af den samma natt Norr ut gående pakeipost, bvarföre jag af Herr Stadssiskal Hay blef inmanad uti hakte, hvarest jag tillbringat 3:ne veckors pinsam arrest. Denna natt hade alltid för mig blifvit förborgad om icke ett särskildt uppträde vid paketPostens ankomst gjort, att jag Så mycket som möjligt kunnat uti mitt hakte härstades påminna mig densamma. . På Måndogsafionen den 26 sistl. Mars utfärdade jag på postkontoret 2:ne st. fulimakter, den ena i postiljon Hagerts namn, den andra å postkontorets vägnar; dessa fullmakter skulle af postiljon Nyman emotiasas, för att å desamma af en bonde erhålla en upphittad paket till Littorin i Christianstad, hsilken blifvit af postiljon Hagert från paketvagnen under dess forsslande till Jönköping borttappad, hvaraf följer att Nyman ovilkorligen måste återkomma med paketposten natten till den 28 Mars. Inkommen på kontoret framgick Nyman till dörren, som leder till den innanför belägna kammaren, samt tittade in, hvarest jag, om Nyman påminner sig, annu satt qvar i sängen, och på tillfrägan af mig, om Nyman erhållit den tappade paketen, svarade Nyman att bonden, som upphittat den bodde omkring en half sjerdedels mil från vägen der paket. posten skulle passera fram, och att Nyman i följd häraf icke hade tid att besöka honom utan att försumma paketposten. Jag sörebcådde då Nyman för det han icke, enligt öfverenskommelse, om morgonen den 27 Mars med posten afreste sorr än kl. omkring balf till 6 f. m., då han, om han i dess stalle aftest vid 4-tiden, fullkomligt hunnit uträtta det sig åtagna ärendet, hvarpå Nyman svarade nasvist aut det var osanning; under tiden hade Nyman mössan på sig; jag förebråd de honom för sin ohöflighet, hvarefter jag utgick på kontoret, för att expediera den anlände paketposten. Nyman utgick äfven å kontoret för att öppna panetvagnen och inkom aterigen med mössan på sig, detta observerade jag icke, emedan jag expedierade postpasset, men Carlsson, som stod bredvid mig, anmärkte detta sedan Nyman utgått, hvara jag svarade att jag icke brydde mig om Nyman mera. Sedan paketposten var expedierad vill jag påminna mig att jag tillsade Carlsson att öppna de med Calmarposten anlände lösvaskone, hvilket han äfven verkställde, hvarester jag expedierade postböckerne, som bäst synes derigenom att (i detta fall) uti desamma finnes för denna postdag lodtal samt portoasgift för brefven utfördt med min stil. Hvad den öfriga Calmarposten angår, kan jag icke påminna mig att jag om natten expedierade. Häraf detta anförda synes att Carlsson om natten varit uppe och tillhjelpt med expeditionen, hvilket han sade sig ej hafva varit utan i dess ställe legat och sofvit uti kammaren. Hvad öppnandet för Calmaiposten angår, är det mig alldeles omojligt att hunna eriura mig detta, men jag vill icke på ringaste vis betvifla postiljon Sandströms ord, emedan de nog i detia fall äro sannfärdiga, ty jag vet icke hvad han skulle hafva för intresse uti att säga annat, än som skedt är, men som Carlsson öppnade för de flesta nattposterne och jog ej särskildt kunde vid sista förhöret påminna mig hafva öppnat för denna posten, var min fullkomligaste tro att han gjort det, ty det maste ovilkorligen en af oss begge insläppa posterne som nattetid anländt. På Tisdagsaftonen den 27 April, sedan jag tilistangt postluckan, samt expedierat de bres-paketer, hvitka skulle ätfölja paketposten Norrut, utgick jag, för att uppsoka Herr Stadssiskal Hay, men som jag ej var underrättad om hvatest Herr Stadssiskalen bodde, uppgick jag till Herr Carlström, för att erhålla underrättelse härom. Herr Corlstrom svarade mig då att Hr Stadssiskalen bodde uti Dufvas gård, åfven, em Hr Carlström påminner sig, omtalade jag mitt ärende till Hr Stadsfiskalen. Jag qvarblef emellertid hos Hr Carlström till kl. var omkring 8 på aftonen, då jag gick hem, ty vid denna tiden ansåg jag det vara opassande att besoka Hr Stadsfiskalen, alldenstund det icke var någon angelägen sak, hvarföre jag uppsköt det till morgonen derpå, då jag innan postluckan öppnades besökte Hr Stadsfiskal Hay uti dess bostad; Hr Stadsfiskalen var ännu icke uppstigen, hvarfore jag förnyade mitt besök omkring kl. 8 f. m. då jag erhöll företräde; någon merastades kan jag omejligt påminna mig att jag var under det Calmarposten var liggande å postkontoret. Detta här ofvan anförda är allt, hvad jag möjligtvis kunnat erinra mig hafva passerat omkring den 28 Mars. Jag anhåller ödmjukhgen att erhålla del, af de tvetal, hvarmed jag befuunits, äfvenså att få förklara mig öfver desamma. Ätven anhåller jag ödmjukligen at blifva befriad från häkte, hvilket allt är bra svårt, då jag icke begått det brott, som är i fråga, eller derom hasver den ringaste vetskap. Linköping den 15 Maj 1855. Johan Colli v. På framställd fråga, hvarföre Collin, som i alla fall skulle asslytta från Postkontoret den 14 April, icke afvaktade denna tid utan redan dagen efter sedan brefstölden blef bekant å härvarande Postkontor eller Thorsdagen den 5 April begärde att få afresa, svarade Collin, att detta töranleddes af ett bref från hans moder, hos hvilken ban önskade att tillbringa Påsken. Tillstädesvarande Postmästaren Hallberg upplyste, att Collin Tborsdagsmorgonen begärt permission, för att aftesa till Norrköping, men att Hr Hallberg, som ansåg det vara onödigt, att Collin skulle återkomma endast for några få dagar, lemnat honom sina betyg och sitt arfvode samt låtit honom flytta med ens. Collio ann a ee — 1 — AR —ä23h DTEDEeEtDED — aDMMDeDDNDDeDtteDte bPttlZT !btDDtttt