Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1855, sida 2

inrikes Nyheter. Götheborg. Enligt löfte gå vi att i dag meddela några enkla data utur aslidne Packhusinspektoren J. P. Lindbergs lefnad. ben aslidne var född den 28 Dec. 1773, genomgick sin akademiska kurs i Lund och blef derefter, år 1793, antagen till e. o. kammarskrifvare vid Generahlandttullens andre kamrerare kontor; blef 1794 kam:: arskritvare i Stockholms utgående sjotullkammare; sörrättade denna ijenst till 1815, då han anställdes såsom kontrollör vid nederlagsinspektionen i Götheborg; blef sedermera 1816 tullförvaltare i Ystad och år 1824, genom tjenstledighet, tullförvaltare i Uddevalla; erhöll 1829 kongl. fullmakt å nederlagsinspektorstjensten 1 Götheborg och blef 1836 andre packhusinspektor härstädes, samt erhöll slutligen 1838 kongl. fullmakt å den tjenst han till sin död innehade, neml. på förste packhusinspektorstjensten härstades. I denna befattning förestod den aflidne under åren 1839 och 18140 Distriktschessambetet i vestra tulldistriktet. Dessa enkla data innebära för den, som rätt granskar dem, nera än hvad den slygtige betraktaren i dem finn r; de innebara en lefnad af ej mindre än 62 års oafbruten tjenstemannaverksamhet. Och val må den, som tillryggalagt en sådan lesnad, med den omutliga rattskaffenbet och den trägna flit, som den aflidne ända intill sina sista dagar ådagalagt, kunna med glacj säga: ,Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, viss som han är, att der vägas förtjensterna icke på guldets eller rangens eller bed isternas vågskål, utan efter troheten i det lilla. Med sina sörtjenster såsom ämbetsman förenade den aflidne en sann gudsfruktan och outtröttlig menniskokärlek, hvilken kanske ej alltid pröfvade hvem som sörtjenade att hjelpas, utan gaf hvarest nöden och armodet mötte hans blick. Ett talande bevis härpå är, att den aflidne, oaktadt han åtnjöt betydliga årliga inkomster och förde ett allvarligt lefnadssätt, anses hafva esterlemnat en ganska obetydlig sörmögenhet, nota bene i ägodelar, men desto större är den förmögenhet han samlat i medmenniskors tacksamhet och välsignelser, och huru det är torde den förmögenheten en gång vara battre att äga än den, hvarelter menniskorna i allmänhet fika. Kanske skulle mången, om ej förr än i sin sista stund, gerna vilja göra ett byte, om det då ej vore för — sent. Välsignelse öfver den gamles minne! Frid med hans stoft! Den af m:sllerna Valerius och Fugl i går alton sisna konsert var ganska talrikt besökt.