Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1855, sida 1

— Du skall ej hafva bedragit dig, min dyra flicka; ditt hopp skall gå i fullbordan. Blif min maka, Rachel, inför Gud och menniskor. Åt dig kan jag erbjuda en lott, som kärleken rikt utsmyckar, och som din anspråkslöshet skall låta synas lysande. Inom få år skall verlden hafva glömt att baron Eichstädts maka varit judinna. — Men jag är judinna, sade Rachel med fasthet. — Skulle du ej för kärleken vilja uppoffra en form ? frågade han smekande och på förhand görande sig säker om svaret. — Kallar du mina fäders tro, den tro som de i årtusenden, oaktadt förtryck och elände, bevarat, den tro som förde dem ur Egypten, som i babyloniska fångenskapen för 2000 år sedan och, spridda öfver hela jorden, ännu i dag upprätthåller dem såsom ett folk, en form? Kallar du själens egen ofvertygelse en form? Walther, jag är född som judinna och skall dö såsom sådan, och icke ens det högsta som jorden har att erbjuda, icke ens din kärlek skall göra mig affällig. Walther hade rest sig upp och mätte med häftiga steg rummet. — Omöjligt Rachel, det är icke, det kan icke vara ditt allvar; du skulle, af religiös fanatism, kunna försmå att bli min maka? Du, så