Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1855, sida 2

Styckegods. Hönmanoninvianimg. På den tid, då Han-eförbundet uppnått sin största betydenhet, foreskref endra stater lagar och styrde verld-handeln, var böjelsen för handelsståndet så aliman, att man från städerna måste vara betänkt på att förebygga en konkurrens, som, ifall den grepe för vidt omkring sig, måste lända de redan intagne ledamöterna af köpmansgillena till stor skada. I följd haraf införde köpmännen, isynnerhet i Bergen (nå för tiden fjerde staden i Hanseförbundet) för de unga lärlingarna ett noviciat, som varade fulla åtta år och bestod i en trefaldig, ganska grym, så kallad lek Början dertill utgjorde den så kallade vattenleken. Vid densamma blef novisen afklädd och med tåg trenne gånger dåagen i vattnet under ett skepp. Nar detta skett slog man honom med spön, så att han blödde och knoppt på fyra veckor åter kuude blifva lakt. Derpå följde ,rökleken. Då blef den unge köpmannen en half timma upphäned i en skorsten samt under hopom en eld upptänd af hår, siskben och andra illalutende ämnen; hvarigenom han af den på detta sätt uppkomna röken till den grad led, att han mer död än lefvande, ja ofta utan medvetande åter blef nedtagen. Och nu måste han åter på det förut omnämnda sättet med spön låta slå sig. När detta så kallade iidstordris var förbi, följde slutligen ,hudstrykningsleken. Dervid var vanligtvis en stor samling närvarande af de förnämsta köpmän, fruar och jungfrur. För dessa måste kandidaterna först dansa med flere förklädda; hvarefter fyra likaledes maskerade personer i munkdrågt visade sig, försedda med spön, hvarmed de olycklige ännu värre än förut misshandlades. Derunder gjordes med trumpeter och pukor ett sådant buller, att man derföre ej kunde höra delinqventernas ömaliga jemmerrop. Den, som nu åtta gånger etter hvarandra hade utstått denna tre gånger om året förnyade lek, blef slutligen af förbundets medlemmar förklarad för en ,fullgiltig köpman. Många unga män, som ej vågade utsätta sig för dessa grufliga plågor, afskräcktes helt och hållet derifrån och uppfyllde det med denna lek åsyftade ändamålet. Andra vände redan i andra eller tredje året åter om; mångas helsa förstördes för hela lifstiden. Denna invigning — en alltför skämtsam benämning för en så grym lek — varade till år 1671, då densamma genom ett offentligt påbud blef afskafsad. Om afven mindre grym än i Bergen, var dock denna invigning bruklig i de flesta städer, och till och med anau finnes på flera ställen en vana, att unga köpmän måste låta inviga sig, innan de kunna anses vara sullgiltiga; dock är detta blott ett skämt, då det förut omnämnda var ett foster af en tyrannisk afund. Äurenskaps polls. En ,tespektabel enka i Paris har för några år sedan upprättat en anstalt för afhjelpande af ,en kännbar sa nad, nemligen ett slags åktenskaps-polis, som observerar äkta mäns uppförande och lefnadssätt. Denna uppsigt är dock temligen dyrlegd, då den betalas med 10 till 15 francs om dagen. Anstalten å:ager sig emellertid äfven opp Siet med hustrurna. hvilket inhemtas uf föjande handelse. Fru F. infann sig hos den indusiriös: enkan, for att anmoda henne att låta observera sin man, om hvi ken hon fattat en viss misstanke. Omkos naderna stezo allt högre och högre, och ännu hade ing nting blifvit uppmackt. Särdeles belåten begärde Fru F. sin räkning. Efter hennes tanke hade hun blott 65 fr. att betala, men fick till sin förundran en räkning på 156 fr. På hennes anmärkning i auledning af den höga summan, svarade enkan: -Jo, ni har sjelf icke heller sa mycket att betala, men er man har blifvit mig skyldig för sju dagar af förra månaden och har sedan icke latit höra af sig. — ,Lät han obsersera mig? Han hade således misstroende till mig? — ,Nej, er lät han icke observera, utan fiu M. vid theater Monpensi:r. (J s. b.) Tafänaga. Följande drag karakteriserar Lamartines naiva fåfänga Und:r ett samtal med en af sina bekanta frågar Lamartine honom: ,Har ni redan last min sista bok? — vJa.7 — ,Huru många gånger? — Nå. min Gud! en gång. — ,Då måste ni tillåta mig säsa er, att ni icke känner den. Jag har sjelf läst dex fyra gäånge, och hvarje gang har jag funnit nya sanningar deri. (J. s. D.) k———LL——— r—-——— — — — — — — — — ———— Oj