Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1855, sida 1

af sina brokiga blad. Eichstadt sramskred på den smala gängstigen; han ämnade sig till Rachel för att under en timma vid sin sköna älskarinnas sida glömma den dysta lifsfråga som sysselsatte honom. Men han skulle icke ensam gå sin väg framåt. Strart vid ingången till skogen trädde Fritz Solger emot honom. — Jag har länge väntat på ett tillfälle att få samtala med er, man mot man — sade denne — i en angelägenhet, hvarpå mer än en menniskas lycka beror. Tillåt mig att börja med mig sjelf. Ni vet måhända ej att jag känner fröken von Werder alltsedan hennes barndom. Hennes föräldrar bodde i Berlin i samma hus som mina, och husets trädgård var vår gemensamma lekplats. — Jag är åtta år äldre än Wanda, och vid en ålder, då andra gossar endast finna behag i de vilda lekarne med sina kamrater, sysselsatte jag mig redan kärleksfullt med den lilla flickan. Wandas skönhet, behag, hennes tidigt utvecklade förstånd, gjorde den sexåriga flickan till en älsklig lekkamrat för den fjortonårige gossen, och då hon var tolf år och jag tjugu, hade vi redan med hvarandra utbytt löften om ömsesidig tillgifvenhet. På Wandas kloka tillrädan sökte jag anställning hos den rike hufvudmannen för hennes familj. Jag skulle göra mig omtyckt och oum