Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1855, sida 2

Götheborgs handel och rörelse tilltager, på samma gång den stora stambanan blir alltmer trasikerad och söljaktligen alltmer gifvande. Man har icke utan skal anmärkt, att Götheborgarne alltför litet gjort sig tillgodo de rika resurser, hvilka dess läge och andra till skänks erhållna fördelar beredt staden; man har anmärkt att naturen och förhållandena hafva gjort allt, men menniskorna hafva gjort ganska litet. En af anledningarne härtill har väl varit den, att Götheborgs köpmän icke insett hvilken stor framtid väntar deras samhälle, en tanke hvaraf man dock nu snart nog begynner komma till medvetande. En annan anledning har väl legat deri, att kapitalerna hittills kunnat användas så högst vinstgifvande på direkta affärer, så att den som endast sett till ögonblickets vinst föraktat den mindre ränta, hvilken sådana saker som t. ex. kommunikationsanstalter kunnat lemna. Huru långt man kunnat drifva förbiseendet sf framtidens säkra vinst i detta afseende för ögonblickets till och med osäkra, visar bland annat det märkliga förhållandet, att under det man i Mölndal nedlagt millioner i fabriksanläggningar, så har man ej kunnat förmå sig att nedlägga ett eller par hundratusen rdr för en jernväg till denna ort, oaktadt en sådan väg redan med den nårrarande trafiken skulle mycket väl bära sig. Men ju mera kapitalerna, till följd af dessa sednare års utomordentligt gynnsamma konjunkturer, stigit, ju svårare blir det att för framtiden göra de sordna direkta assarerna med samma vinst. För att erhålla motsvarande vinst måste derföre affärerna utsträckas, såsom de ock redan gjort i betydlig grad. Men första och sista vilkoret för denna affärernas utvidgning ligger i kommunikationerna. Hvarje affärsman, som ser sakerna något så när i stort, med någon blick äfven för framtiden, kan derföre ej undgå, att hafva ett vaksamt öga på kommunikationsväsendets utveckling och nitälska derför. Det tillhör kälkborgerligheten, att tänka blott på hvad som för dagen kan lemna största möjliga vinst och sedan klaga och jemra sig när en sämre konjunktur inträffar, hvilken man med något förutseende kunnat afböja, men det tillhör aslarsmannen att utsträcka sina beräkningar äfven till morgondagen och tillse att den goda konjunkturen icke blott för ögonblicket begagnas, utan, hvad som är vigtigare än allt, bevaras. Det är bättre att draga en mindre vinst fortfarande och jemt, än att förtjena mycket på en gång och sedermera förtjena ganska litet, hvilket då snart vänder sig i farliga förluster, emedan den hastiga vinsten gemenligen föranleder assarernas stora utsträckning. En handelsstad som Götheborg kan 4 hafva nog för ögonen dessa enkla, men hkväl rätt mycket förbisedda sanningar. Och aldrig är deras tillämplighet mera påfallande än i fråga om nya tillflöden till och utgreningar ifån den stora jernvägsstambanan mellan Götheborg och Stockholm. Hvarje sådant tillflöde skapar millioner åt Götheborg. Och ibland dessa utgör den bana hvarom nu är fråga, nemligen banan mellan Borås och en station på stambanan, en af de alldra vigtigaste. Den i dessa trakter ofantligt tilltagande industrien har sitt tillslöde från Götheborg och återvänder i väsendtlig mån hit. Vi hafva af de samvetsgrannt uppgjorda kalkylerna sett, att trafiken på denna väg redan nu är så stark, att den direkta inkomsten af en jernvägsanläggning skulle komma att gifva en god räntevinst på anläggningskostnaden. Men denna trafik måste, efter alla länders erfarenhet, komma att genom en jernväg stiga icke, såsom man här och der beråknat, 10 å 20 procent, utan 10 å 20 gånger. Man skulle kunna anföra en mängd exempel för att bevisa denna sak, men erfarenheten härom ifrån andra länder är så känd, att den ej behöfver bevisas. Men, svarar någon, erfarenheten i andra lander visar dock, att jernvägarne gifva endast en ganska låg räntevinst. Detta må erkännas, ehuru tendensen i det hänseendet är i starkt stigande, ju flera nya jernvägar tillkomma, men anledningen härtill ligger utan tvifvel uti väsentlig mån deruti, att anläggningskostnaderna varit på de flesta ställen, särdeles i England, oerhördt höga. Och detta förändrar procentberäkningen betydligt, ty om en jernväg, som kostat 2 millioner, ger 5 procent på denna summa, så blefve detta 20 2, om samma väg endast kostat en half million, och sådan torde ungefär skillnaden blifva mellan anläggningskostnaderna i England och i Sverge. Utom dess tillkomma i de flesta främmande länder en hop andra omständigheter, som förminska den årliga behållningen, såsom orimliga administrationskostnader, m. m., hvilket allt ej bör förekomma i Sverge. TN sn 11 IA FT Tau PP a