en ledande artikel i sitt nummer för d. 9 protesterar nämnde tidning på det lifligaste emot de fredliga tänkesätt, som, enligt dess utsago, synas beherrska Englands statsmän. Detta begär efter fred grundar sig, såsom Times tror, på flera skäl; först och främst på den åsigten, att hvarje öfverenskommelse med Ryssland vore att betrakta som omöjlig från det ögonblick, som alliansen emellan England och Frankrike upphörde; i andraZrummet på den tanken, att Frankrikes framtid och framtida hållning bero helt och hållet af en enda mans lif, som nyligen hotats genom ett sörhatligt mordförsök; slutligen på den farhågan att för Europas ögon allt för mycket blotta felen i engelska regeringsmaskineriet. På dessa skäl svarar Times, att en i nuvarande ögonblick med Ryssland afslutad fred skulle fullborda Turkiets undergång och czarens triumf, med detsamma som den gaf en svår knäck åt Englands gamla ära; att en sredstraktat, efter ofruktbara segrar, skulle från Frankrikes och Englands sida leda till ömsesidiga förebråelser, hvilka skulle återuppväcka det gamla nu insöfda hatet: att en på dåliga vilkor afslutad fred kunde i Frankrike väcka en farlig oppositionsanda, och slutligen, att den skulle ånyo försänka England i en vådlig säkerhet med hänseende till marschen af dess institutioner och beskaffenheten af dess försvarsverk. Krigets sporre behöfs, säger Times, för att landet må kunna få afskaffade alla de på de senaste tiderna påpekade missbruken, och om styrelsen tror sig kunna förskansa sin svaghet bakom en skamlig traktat, nödgas den allmänna opinionen att fordra en förfärlig vedergällning. Peeliterbladet Morning Chronicle trodde sig kunna förutsäga kabinettets fall till följe af lord Ellenboroughs och hr Layards motioner. Lord Palmerston, säger M. Chronicle, kan endast undvika lord Aberdeens öde genom en formlig förklaring af sitt fasta beslut att kraftigt fortsätta kriget. Bladet tillägger, att den ådle lorden, som för några månader sedan genom den enhälligt uttalade folkviljan kallades till den plats han innehar, nu kommit till en höjd af impopuloritet, som är nästan utan föregående exempel i Englands historia, och att det erfordras en fullkomlig förändring i hans offentliga uppförande, om han vill befria sig ifrån det misstroende, hvarmed han allmänt betraktas. Lord Palmerston tänker afvända stormen genom en partiel reform. Han har d. 11 i un derhuset bebådat en series af förändringar i afseende på krigsministeriets ställning, genom hvilka de ännu bittills på åtskilliga departementer fördelade göromålen i militär-angelägenheterna skola förenas i krigsministerns hand. Detta är en af behofvet högligen påkallad förenkling af ärendernes förvaltning, men ingen egentlig koncession för folkets fordringar, hvadan det är mycket att betvifla att lord Palmerston endast dermed lyckas afväpna oppositionen. De senaste telegrafunderrättelserna från Frankrike hafva en mycket krigisk låt. Upptagandet i Monitören af Polackernas lyckönskningsadress betraktades som en demonstration emot Österrike. Kejsarens svar på denna adress antyder på planer, som kunna sätta hela Europa i låga. Har kejsaren verkligen yttrat de ord, som Köln. Zeit. lagt i hans mun, äro sannolikheterna för ett allmänt europeiskt krig vida större än för en plötsligt afslutad fred. Det försäkrades imellertid från flera håll, att franska regeringen beslutat sig för bildandet af en polsk legion. Ryktet om en nära förestående sammankomst i Krakau emellan Österrikes och Preussens beherrskare har alstrat ett annat vida djerfvare rykte, enligt hvilket det ej skulle vara fråga om någonting mindre, än den heliga alliansens ålerupplifvande. Apropos om rykten, vinner det ryktet allt mera styrka, att vestmakterna hafva för Espartero yppat sin önskan att se Spanien taga en aktil del i kriget emot Ryssland. Spanska regerin gen säges icke vara obenägen att föreslå Cor tes ett dylikt steg, men den befarar en stark opposition deremot och den impopularitet som det skulle möta i landet. Pianoris brott förljudes ej vara så isolerad: som det i början troddes, utan lär det stå förbindelse med en komplott, hvars utgrenin gar skulle vara ganska talrika. Franska Ostersjöslottan under Penaud ha d. 6 dennes lemnat Däönerna för att begilv. sig till sin bestämmelse. I Spanien hopa sig svårigheterna för rege ringen. Det financiella bryderiet är det vär sta. Bankirerna vilja icke låna regeringen nå gra pengar, emedan den ej ingilver dem nå ant CGia I CaAarface Ära mania