Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1855, sida 3

vid Organisten i Fjärås Församling, Carl Victor Engbergs Graf, den 24 April 1855. Se, åter år i templets gårdar En skörd i förtid samlad in! Hvad? skulle vi, bland minnets vårdar, Nu ock, o Carl! tillreda din! Hur döden ler åt menskors smärta; Af vånners tårar han ej rörs; Från syskons och föråldrars hjerta Till honom fåfång klagan förs. Men hoppet, som i tårar glånser Allhärjarn oss ej neka får. Vi skåda öfver tidens gränser, Och dit hans vålde icke när. Med denna tröst hur mången ilar Att blomsterströ den lugna graf, Der sonen, brodern, vännen hvilar Och tidig gård åt stoftet gaf. I konstens helgedom han lårde Hvad tjusningsmakt i toner bor; Det själens stilla långtan närde Till harmonin i englars chor. Men orgeln, som förtjust vårt öra, Vår andakt höjt så mången gång, I dag år ståmd att låta höra Accorder till hans svanesång. Med kånsla för det evigt sköna Han aktade ej verldens fröjd, I det han gaf och sjelf fick röna En njutning, öfver jorden höjd. För sann och trogen vånskap danad, Han den med redbarhet befäst; Så blef en våg till sållhet banad Och sinnets frid en daglig gåst. Hell dig! din ande reen sig svingat Der upp du såg så trånande; Sin helsning dig cheruber bringat Med samljud ifrån harporne. I Salemstemplet, ofvan skyar, Dit bönens dufva ofta flög, Sig samma harmonie förnyar, Men himmelsk, majeståtisk hög. Må hulda englar vånligt sprida Från ljusets land en flågt af tröst Till dem, hvars hjertan ömmast svida Af saknans sår i krossadt bröst! Frid honom! — Susen, vindar! sakta Då hit J flyn, i stjerneqvåll, Der milda genier gå att vakta Hånsomnad ynglings stilla tjäll. f4629.1