Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1855, sida 1

Rachel lutade sitt sköna husvud mot handen och försjonk i tankar. Hon tankte på sitt folks ställning, den hårdhet det så ofta får vidkännas, och denna tanke smärtade henne djupt. I det kristna samhället hade hon alltid förblifvit en dotter af fremlingen, den knappt tålde, olta hånade, ingenstädes älskade fremlingen. Blott vid sin egen härd och inom gränserna af sitt eget hus har juden sitt hem, endast bland sina trosförvandter finner han deltagande, skydd och tröst. Och till hemmets aldraheligaste, till modershjertat, ville hon fly, om hon äfven här ej skulle kunna blifva fri för kränkningar och förolämpningar. Det var den 24 Augusti, Bartholomäida