je husbonde erhållit de tjenare, som voro stadda för hans räkning; och en och annan af invandrarne, som icke på förhand voro antagna, fingo genast tjenst hos bönder, som kommit dit i ändamål att få sig folk. Den betingade lönen var ofverhufvud 60 rdr danskt för en dräng och 30 d:o för en piga. Några af de nykomna tycktes något beklämda, då de här först satte foten på fremmande jord, der de icke skulle träffa slägt eller vänner och icke kunde veta huru det skulle gå dem; denna känsla var helt naturlig, och jag var verkligen vemodigt stämd för deras skuld; emellertid gladde jag mig å andra sidan deröfver, att det naturliga band, som förbinder Danskar och Svenskar, här fick nytt tillfälle att knytas. — En ny transport af svenskt tjenstefolk väntas, efter ledarens utsago, om Onsdag en vecka till. Med anledning af den i Hand. Tidn. in flutna, insända varningen mot svenskt tjenstefolks utvandring till Danmark, lemnar danska tidningen Fedrelandet följande upplysningar, hvilka vi med nöje återgifva: Den nu gällande danska tjenstehjonslagen — som visserligen onnu icke är årsgammal, ty den utkom först den 10 Maj 1854 — är human ooh billig. Den skyddar tjenstehjon emot dålig behandling, svält o. d.; den har afskaffat husaga för tjenstehjon af mankönet öfver 18 och af qvinnokönet öfver 16 år; tillfogar husbonde tjenstehjon kroppsskada eller skada genom ålagdt arbete, skall han gifva det ersättning, och dessutom straffas; blisver tjenstehjon sjukt under tjenstetiden, skall han till dennas utgång sörja för detsamma; utan uppsägning kan han ej afskeda det annat än i bestämda, sjelfförvållade fall; det kan likaledes lemna tjensten utan. uppsägaing i bestämda fall, t. ex. om han eller någon af hans husfolk misshandlar det, om det får dålig kost, om det förolämpas genom ogrundade beskyllainsar. ja till och med om han blott flyttar öfver en mil ifrån den ort, till hylken det blifvit städsladt. Slutligen stadgas genom samma lag att en skiljoman emellan husbonde och tjenstehjon på landet skall väljas af sockenföreståndareskapet för hvart sockendistrikt; hos honom skall så väl husbonde som tjenstehjon föredraga sina klagomål öfver hvarandra, och han skall då söka tillvägabringa en vänlig förlikning dem emellan. Vi våga väl icke tillägga oss någon noggrann kännedom om de i Sverge gällande tjenstehjonslagar, men så mycket ha vi reda på lifvet och förhållandena både der och här i allmänhet, att vi våga påstå det de svenska lagarne mindre skydda tjenstebjonet än de danska, och att tjenstebjon vanligen behandlas vida mildare i Danmark än i Sverge. På samma gång vi derför finna i sin ordning att man förmanar svenskt tjenstefolk att se sig före med hvilken kommissionär de inlåta sig och på hvilka vilkor de låta sig städjas, äfvensom att man gör dem uppmärksamma på hvilken lön här i landet är den allmänna, och som bör komma dem tillgodo, så framt de kunna göra lika godt arbete som danskt tjenstefolk — afvisa vi såsom ogrundad och osann hvarje varning som hemtas ifrån rättsförhållandena och lagstiftningen här i landet. Vi påstå lika litet, att alla danska rättsbetjenter göra sin pligt som detta säkerligen I rer vara förhållandet i Sverige; viinrymma gerna möjligheten af att ett eller annat svenskt tjenstehjon här kan ba blifvit förorättadt, liksom detta också kan hända, och mången gång händt danskt tjenstefolk; men vi påstå att undantaget icke utgör någon regel; vi påstå att man är oberättigad att åtvarna främmande tjenstehjon att taga tjenst i Danmark, som om detta vore ett rättlöst och laglöst land, bebodt af råa barbarer eller lumpna kältringar; vi påstå att slika varningar, så framt de ej blott ha sin källa i en oförsvarlig lättsinnighet, endast kunna innebära egennyttiga af sigter, och vi begära af våra svenska kolleger, att de återgifva några af de här meddelade upplysningar om sanna förhållandet. Malarmaflannar har