Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1855, sida 1

uppträdande. Hon liknade månans sken öfver en stilla insjö; tillochmed silfvergnistan af hennes skämt egde något mildt, som lyste utan att sörblända. I H. traslade henne den vagn, som hennes mor skickat henne till mötes. Ett högst ovanligt åkdon! Fru Silberman hade för penningar och goda ord sått hyra den utaf arrendatorn af den narbelagna sägen. Anspannet bestod af en oxe och en hast. Sjelsva äkdonet tillhörde det obestämda slag, som man kallar karriol, var grönmåladt och baktill sörsedt med ett högt ryggstöd. En med en säck betackt halmkarsve bildade sätet, hvaröfver fru Silberman dessutom, af pur försigtighet, lagt sin aslidne mans pels. Med tillhjelp af en stol lyckades det den unga flickan att klättra upp. Den stickade eleganta resväskan, tvenne prydliga små koffertar af läder, en kartong och en hattask uppstaplades af pigan framför den resande, och sedan bar det utaf, så fort hästen och oxen förmådde springa. Uppe på balkongen till gästgilvaregården stod ett elegant sällskap, tvenne damer och en herre, hvilka skrattande följde det underliga ekipaget med ögonen. Den ena af damerna var ung och skön, och den andra hennes mor, fru von Werder, såg ännu ganska bra ut, Båda voro nära slagtin