skräddaregesällen Gustaf Rosendahl, måste nu följa med till hr Tengstedt, som i honom igenkände spekulanten å matskedarne. Till en början ville han icke vidkännas stölden, men slutligen tillstod han densamma, i förhoppning att slippa för detta pris; utan i det samma varsnade en af polisen att skaftet af en silfyermatsked stack fram utur ena byrfickan. Nu blef karlen på stället visiterad, då han befanns inneha en matoch en desert-sked af silsver samt en slät guldring, hvilka han äfven stulit från hr Tengstedt under förmiddagsbesöket, derjemte hade han hos sig ett silfverfickur, en portemonnaie med 4 R:dr 5 sk. r:gs samt en laddad pistol uti bröstfickan i lrocken, förutom bref och andra handlingar. I Thorsdags förevar i polisen förhör med denne äfventyrare, om hvars rätta namn, föregående lesnadshändelser och hemvist man ännu är i ovisshet, ty hans uppgifter voro i flera fall så sväfvande, att man kan sätta föga lit till hans ord. I holisvakten hade han uppgifvit sig heta Anders Nilson Quiding, saledes icke Rosendahl, men det förra namnet ändrade han sedermera till Anders Nilson Grön. Beträffande sina lefnadsomständigheter, uppgaf han sig vara född i Malmöhus län 1822 af förre soldaten Nils Andersson Grön och dennes hustru Elisab. Quiding. Vid 14 års ålder kom han i lära hos en skräddare i Ystad, der han stannade tills han blef gesäll; sedan till Malmö, der han efter en månads vistande under namnet Roos blef anställd vid Kronprinsens husar-regemente på sex års tid. Sedermera hade han icke haft någon stadig sysselsättning, utan vistats än här ochjän der, tills den 28 sistlidne Mars, då han för tre års tid blef soldat vid sjette Kompaniet af marinregementet i Carlskrona, hvars chef är Kapten Törnebom. Den 1 April hade han lemnat Carlskrona med permissionspass af chefen för en resa till Christianstad på 3:ne veckor, men blifvit narrad af några bekanta att begifva sig till Götheborg, för att slippa undan regementet, som man inbillat honom skulle vara dåligt att tjena vid. Den I Maj hade han kommit hit och haft nattlogis hos en bekant på Lindholmen, hvarefter han i Onsdags begifvit sig till staden, der han begått de stölder, hvarför han nu stod anklagad, och hvartill han erkände sig skyldig. Kommissarien Göthe anmärkte vid denna berättelse, att Rosendahl, Ros, Quiding, Grön, eller hvad mannen mätte heta, skall ha varit Kronoarbetskarl å Sillringsberg, hvilket tyckes utvisa att han blifvit straffad för något brott. Detta fann han också för godt att slutligen vidgå, sägande sig ha förskingrat kronopersedlar under den tid han varit hussar, hvarföre han måste uttjena den öfriga tiden på kronans nämnde straff-depöt. Då hr Tengstedt förklarat att de båda fingerringarne och urnyckeln icke voro honom tillhörige, tillfrågades den tilltalade huru han bekommit dem, hvartill han genmälte att han fått dessa på ärligt sätt i hemorten, hvilket han äfven försäkrade vara fallet med uret, portemonnaien, pistolen och hans öfriga saker, hvaribland ett sigill med bokstäfverna C. G. R. Bland hans papper fanns en gesällbok för skrädda regesällen C. G. Rosendahl, hvaruti stod ett betyg för denne, dateradt Ystad den 12 Maj 1850 och undertecknat: ÅPå handtverksföreningens vägnar. Likaledes ett värsningspatent, underskrifvet af Kapten Törnebom, hvarigenom Anders Nil son Quiding Grön blifvit antagen till soldat vid marinregementets 6:te kompani, samt ett permissionspass på tre veckor sör samma person, för en resa till Christianstad; patentet utstalldt den 28 Mars och passet den 1 April. Uppmanad att förklara åtkomsten till dessa handlingar, genmälte den tilltalade att han fått gesällboken jemte sigillet till skånks af Rosendahl, som sjelf skrifvit betyget, uti densamma, följaktligen var det icke utfärdadt af Handtverksföreningen. Hvad patentet och passet anginge, så var den tilltalade samma person som häruti omnämndes eller Grön, således voro dessa handlingar riktiga och honom tillhörige. För inhemtande af upplysningar huruvida den tilltalades uppgifter äro sanningsenliga eller icke, anstår ransakningen tills vidare, hvaremellertid mannen med de många namnen förvaras i stadshäktet. Spanande polisens agenter, J. Jonsson och J. Johansson, hvilka spårade upp industririddaren, erhöllo derför en belöning i penningar.