Tvenne Skizzer, af E. Souvestre. (Öfvers.) II. Den illa uppfostrade Onkeln. (Forts. fr. N:o 104.) Då de åter inkommit i salongen, valde han sig den beqvämaste länstolen, satte fötterna på en dyrbar sammetspall, oaktadt stöflarne just ej voro så rena, och tände sig en pipa. Madame Fourcard, som ej kunde tåla tobaksrök nödgades gå in i ett annat rum. August hade i början roat sig åt onkel Triberts ogenerade uppförande och skrattat åt hans orimliga nycker; emellertid dröjde det ej länge, innan det naiva i denna sjelskarlek, som i första ögonblicket kunde vara rätt pikant, tycktes honom vara mindre behagligt och slutligen gjorde honom otålig. Han ville låta den gamle sjömannen förstå, att hans manr, som kanske voro på sin rätta plats i en kajuta, icke så alldeles stämde ösfverens med hvad man var van vid uti ett elegantare och bättre ordnadt