Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 2

———————————————— hvad pocker du vill, om du blott också låter mig göra hvad jag vill. — Derföre skall ni icke vara ledsen! sade August, i det han kastade en triumferande blick på sin mor. Jag tillhör icke dem, som vilja, att alla menniskor skola göra detsamma, som en sjelf; nej, jag låter, som man säger, enhvar fogel sjunga efter sitt näbb. — Nå väl, låt oss nu få litet mat! afbröt kaptenen honom. Den fördömda åkningen har gifvit mig en riktig hajappetit. Med dessa ord tog han sin systerson i nacken och drog honom med sig in i matsalen. Madame Fourcard följde dem lika öfverraskad som kränkt. Hennes brors ton och grundsatser voro någonting nytt för henne, de öfverensstamde ingalunda med sordna tiders. Men det blef ännu värre, då hon såg, huru ban vid bordet, utan att bekymra sig om någon annan, tog det bästa för sin egen mun, albröt en hvar, som talade, icke svarade då han blef tillfrågad, gaf befallningar till tjensteflickan och nedref anrättningarne; — ja, huru han med ett ord utan den ringaste försyn gaf efter för den minsta af sina nycker. (Forts.)