— Märk då, att jag fordrar det, att jag befaller dig det! — Jag går icke! utropade sonen i snåsig och trotsig ton. Med dessa ord lemnade han salen, slog dörren hårdt igen efter sig och störtade utför trapporna, allt under det han sjöng med full hals, liksom för att riktigt trotsa madame Fourcards missnöje. Den stackars qvinnan måste också verkligen sätta sig ned, ty hon skälfde af smärta; och då onkel Tribert tittade igenom nyckelhålet, såg han att hon grät. Af den scen, till hvilken han på så sätt blifvit vittne, utan att sjelf blifva bemärkt, hade han lärt att bättre känna mor och son än af alla de bref, som hans syster tillskrifvit honom under de sista åren. Nu visste han, hvilket resu tat madame Fourcards gränslösa tiligifvenhet för sitt enda barn medfört. August, som under sin tidigare ålder knappast hade fått tid till att yttra en önskan, förr än den allaredan var uppfylld, gjorde nu anspråk på, att hans vilja skulle vara lag för alla; modrens frivilliga träldom hade gjort sonen till en tyrann, som ej för henne hyste någon aktning. Kaptenens första infall smakude litet af hans vanor från sjömanslisvet; han var just i begrepp att springa ner och ta sin systerson vid örat