Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1855, sida 3

Styckegods. Nöje i Nordamerika. I Salem, en stad i staten Massachusetts, inträffade i början af Mars månad ett utomordentligt tätt och långvarigt snöfall, och snön yrde sedermera af stormen tillsammans i ofantliga drifvor. På en af dessa såg man en person gå omkriug med en lång kapp och oupphörligt sticka den djupt ned i snön. Hvad roar ni er med? frågade honom en granne. ,Roar mig! svarade mannen i en ton som förrådde djupt bekymmer, ,det är f-n till nöje! Jag kan icke finna min butik, som plägade stå någonstädes här i grannskapet. Era fiffig tjuf. För ett par veckor sedan infann sig en morgon en person i ett hus i Köpenhamn, der han förmodligen mätte varit väl bekant, ty då ban träffade en karl, som stod på trappan och piskade kläder, lemnade han denne en biljett med de orden: ,Var så god och lemna den till er husbonde; jag skall emellertid vänta på svar. Karlen emottog biljetten och bar den till sin husbonde som bröt sigillet och läste följande: ,Lyckas det så är det bra; lyckas det icke så är det också bra. Begge erublade förgäfves att utleta meningen i denna gåtfulla skrifvelse, och karlen sprang ut, för att, om möjligt, erhålla närmare muntlig upplysning, men kom snart tillbaka med den ledsamma underrättelsen, att brefskrifvarens list lyckats ganska bra. Husbondens bästa rock var borta.