— 2AA2A — 22 Oo U Rättegångsoch Polissaker. Sedan officerskadetten Liljegren, som har tillsyn öfver sourage förrådet för härv. arrtilleriregementes hästar, hos vederbörande anmält, att ett större parti hasre, ungefär 60 tunnor, saknades å vinden öfver andra batteriets stall, har kommissarien Göthe af polisens chef erhållit order att taga reda på denna stöld. Efter sorgfälliga efterspaningar har det lyckats Göthe att upptäcka tjuskomplotten i alla dess utgreningar, hvilket haft till följd att artilleristerne n:o 10 Belitz, 17 Grip, 117 Rask, 114 Svensson, 73 Wennerström, 113 Wennergren, 99 Rapp, 106 Fogel, 31 Blixt och 13 Stark, ala tillhörande andra batteriet, blifvit i häkte inmanade, med undantag af Wennerström, som för sjukdom befinner sig på lozarettet; i sammanhang härmed har äfven köparen af tjufgodset, förre kyparen numera åkaren A. P. Olsson, boende i huset N:o 61 i östra Haga vid IIusargatan, måst krypa i kurran. Af den härom inför krigsrätt hållna ransakning, som fortgått flera dagar i förra veckan och ännn icke är afsutad, har upplysts genom 113 Wennergrens och 117 Rasks samt åkaren Olssons bekännelser, af hvilka den förre anses ha varit hufvudmannen för tjufkomplotten, äfvensom genom de besvärande omständigheter, byilka förekommit mot de öfrige artilleristerne, som dock lära förneka tillgreppet, att då artilleristerne under förliden vinter haft nattvakt uti stallet, ha de uppgått genom ett hål i taket till den ofvanpå varande vinden, der hafren förvarats, hvaraf de tillgripit i mindre parter, som efter öfverenskommelse, vanligtvis mellan kl. 3 och 4 på mornarne, aflemnats till den midtofver gatan uti gördelmakaren Hartmans hus då boende åkaren Olsson, som betalt artilleristerne efter 4 rdr för tunnan, hvilken leverans tagit sin början uti November månad förlidet år och fortgått till medio af sistlidne April. Olsson, som på så sätt förskaffat sig 60 tunnor spanmål utur kronans förråd, har deraf försålt i mindre partier ungefär 46 tunnor till åtskilliga personer härstädes, men till gångbara priser, såsom 9: 24, 9: 36 å 10 rdr tunnan, det öfriga bar ban användt till utfording af sina åkarekampar. Sedan ransakningen blifvit slutad, skola vi meddela resultatet af densamma. En djerf tjuf. I Lördags mellan kl. 10 och 11 på aftonen hade en af pigorna hos öfverfältläkaren Jedeur, boende i Majorna, bemärkt ljus vara upptändt uti ett i gårdsbyggnaden å undra botten beläget rum, hvilket begagnas af drängen på stället, men som vid tillfället befann sig i staden. Båda pigorna hade derför skyndat ned på gården, då ljuset släcktes och en okänd karl kastade sig hufvudstupa genom drängkammardörren ut på gården, latsande sig vara plakat full. Några poliskonstaplar jemte en annan person, som vid den ena pigans rop kommo tillstädes upplyftade derpå mannen, hvilken befanns vara för stöld straffade förre kronoarbetskarlen Carl Lilja. Då haa derefter skulle afföras till vakten, betedde han sig så våldsamt, att flere personer, som träffades på vägen, funno sig föranlatne att biträda polisen, för att få go junkern inom läs och bom. Vid förhöret härom uti poliskammaren förliden Måndag, inhämtades af vittnesberättelserna, att sedan pigan Johanna Jönsson, som visste att drängen Carl Eriksson var i staden för att bemta husbonden och tagit med sig nyckeln till drängkammaren, bemärkt ljus derstädes, hade hon jemte en kamrat skyndsamt begifvit sig ned på gården, bvarifrån hon ropat utåt vägen efter polis, då ljuset i detsamma släcktes och en obekant karl rusade ut genom dörren samt kastade sig framstupa på gården, iksom han varit berusad af starka drycker, ehuru han, såsom det sedan visade sig, kunde både ordentligen tala och gå. Vid pigans rop på polisen, hade först klamparen Johannes Benatsson och sedan konstapeln Ödman, hvilka besunno sig på vägen och hörde ropen, skyndat till stället, der Lilja anträffades liggande på gården, hvarest doktor Jedevrs pigor befunno sig äfvensom en obekant karl, hvilken suttit på trappan invid drängkammaren för att invänta öfverfältläk. ankomst, då Lilja haft den oförskämda djerfheten att midt för karlens näsa frånbryta något vid dörren och ingå i rummet, der han upptändt ljus, för att ransaka i drängens gömmor. Sedan Lilja blifvit af Ödman och Bengtsson upplyftad, derunder han spelat en fyllkajas rol, hade den förre jemte konstapeln Nordström som emellertid tillkommit, tagit honom under armarne för att leda honom till vakten, men komna ett stycke på vägen, kunde Lilja både gå och tala redigt då han begärde att få promenera ensam, men hvilket icke tilläts, enär ban troligen ämnade taga till schappen. Uppbragt häröfver rusade Lilja mot konstaplarne och betedde sig så oregerligt, derunder ban tilldelade dem flera slag, att personer, hvaribland Bengtsson, hvilka skulle passera vägen, sjelfmant hjelpte till att få Lilja till vakten, der han vid sfvisiteringen befanns inneha en nyckel, som för en månad sedan bortstals utur låset till drängkammar dörren, på hvilket ställe sedermera påträffades en krokig knif, hvilken Lilja efter all sannolikhet i bastigbeten glömt efter sig. Hela denna tilldragelse kunde Ullja icke förklara annorlunda än att han vid ifrågavarande tillfälle varit