skulle snart inse att han utan anlitande af konstlade medel skulle kunna försörja sig. Säledes borde hvarje husbonde uppmana sina tjenare och hvarje arbetsgifvare sina arbetare att genom insättning uti sparbanken af sina besparingar bereda sig uppebälle under de tider då arbetsförtjenst saknas. De vid härvarande arbetsbyrå anställde sackbärare hafva öfverenskommit, att utaf sin ar etsförtjenst under arbetstiden insätta på Sparbanken 3 sk. för hvarje rdr för att hafva att tillgå under vintern då deras arbete till största delen upphörer. Ett prisvärdt exempel borde väcka till efterföljd, och man bör hoppas att arbetsbyråns styrelse skall lyckas att öfvertala alla vid byrån använde arbetare att följa detsamma. Här hopa sig många frågor. Hvad den fria flyttningen från en ort till annan angår, så hör man mycket talas om dess olägenheter, och märkligt nog höjer kanske hvarje kommun i Svea rike samma klagan, som Götheborgs fattigvårdsstyrelse här gjort, nemligen att man på grund af nämnde frihet, får sig en hop fattige arbetare på halsen. Emellertid är det väl tydligt, att arbetare på fattigare orter böra äga full rätt, att flytta till de förmögnare och der utbjuda sina arbetskrafter på en förmånligare marknad. Hvarje inskränkning i denna frihet är ingenting annat än ett våld, vida större än hvad det skulle vara om en köpman förhindrades att utbjuda sin vara utom ett visst gifvet område. Och de kommuner, till hvilka arbetare sålunda strömma, hafva deraf icke blott ej skada, utan vinst. Det är nemligen icke troligt, att någon anställer en person i sitt arbete, utan att han deraf drager nytta och en nytta utan tvifvel högre än hvad arbetaren erhåller i arbetslön. När tillika större delen af samma arbetsförtjenst förtäres inom samma kommun, så blir följden, att denna kommun vinner på arbetarens närvaro både omedelbart och medelbart. Det afdrag, som kan gå härifrån på grund af fattigunderstöd åt en och annan, är i sanning en obetydlighet mot den stora vinsten. Här såsom i allt är det helas och det enskiltas väl på det närmamaste förbundet, hvadan man ock måste beklaga, att någon ännu kan hysa det föreställningssätt, som dock tyvärr är ganska rådande, att kommunerna böra afstänga sig från hvar andra såsom halft fiendtliga områden. En sådan tanke har visserligen ej legat i Götheborgs fattigvårdsstyrelses yttrande, men der förekomma åtskilliga uttryck, som skulle kunna tydas derhän. (Forts.) säZAg33nnn3nnnn3nnnnnnnngnnntngt2