Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1855, sida 1

nödgar oss att asvika från vår berättelses början och förflytta oss något tillbaka i tiden. Sedan Triberts syster förlorat sin man, som mycket hastigt blifvit henne frånryckt, och såg sig ensam med en son i späd ålder, hade hon fästat alla sina förhoppningar vid detta barn. I uppfyllandet af sina moderliga pligter fann hon den enda tillåtliga trösten emot sina bekymmer som enka; och derföre beslöt hon att aldrig skiljas från sin son, utan egna honom hela sitt lif. Qvinnorna halva af naturen en viss ihärdighet i sin diktan och traktan; och denna deras ihärdighet öfvergår lätt till ytterlighet. Som unga flickor drömma de om, att den, hvars namn de en gång skola bära, är begåfvad med egenskaper, af hvilka ingen dödlig kan vara i besittning; som unga mödrar utrusta de på förhand sina barn med alla de fullkomligheter, hvarmed de gamla sagorna utsmycka fsernes gudsöner. Madame Fourcard var ingalunda förståndigare än alla andra; hon fattade det beslut, att hennes son, August, en dag skulle taga plats ibland de utvalda män, som höja sig högt öfver hopen och öfverstråla sin omgifning, liksom planeterna de öfriga stjernorna; och för att vara desto mera säker på sin sak, gjorde hon denne till något så stort förut-bestamde son til! föremål för alla sina