Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1855, sida 1

en enda pris, sortsor Tysken, i det han stack singrarne ned uti sköldpaddsdosan; men min tur berättigar mig verkligen till att slå mig lös; jag tager två; och här, bäste vän, äro de två guldstyckena. — Låt dem ligga på duken, sade Roquincourt. De skola vara min insats! — Och ni sätter dem begge på ett kort? — Ja, på ett kort! Spelet begynte åter, och chevaliern vann. Han intog straxt tre fjerdedelar af vinsten och vågade åter en fredriksdor, som han tappade; nu utsatte han två guldstycken, med hvilka han vann dubbelt så mycket, som han nyss förlorat. Samma vändningar egde i det följande spelet rum; ibland hade chevaliern otur, men som oftast tur. Han följde spelets gång med spändt intresse, som lätt kunde hafva föranledt dem, som sågo honom, att tro, det han var en passionerad spelare; men slutligen räknade han de framför honom liggande fredriksdorerna, lade dem tillsammans i en enda rulle, gömde dem och reste sig; nu hade han de tolshundra riksdalerna! Hastigt gick han igenom salen, som genljöd af förbannelser, eder, harmfulla utrop och några högst sparsamma glädjeutrop, kom snart ut på gatan och skyndade bort till det quarter, der han bodde.