Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 3

Kvenne Blommor. Ur sin mjuka snöbädd Våren Hoppat leende och glad, Och uti de lätta spåren Blommor växa rad i rad! Hvarje kyss af Vårens vindar, Tryckt på jordens rika hand, Kring om den bebändigt lindar Tusensköna blomsterband. Och jag satt den stilla qvällen I naturens nya sal, Här och der på spridda ställen Drufvan log ur fylld pokal, Och med muntert glam en skera Der i gräset bålen ställt — Blommor små, J löpen fara, Hvilket vårregn på ert fält! Blomma röd, som vänligt nickar Der för vinden, — Alkohol, Säger tydligt dina blickar, Att du för ditt lif ej tål; Men hvem vill här ömkan hysa? Rern du vissnar, blomma röd; Innan nattens stjernor lysa År du längesedan död. Så du dog; — men der på kinden Lefver än en blomma röd, Ej jag tror att aftonvinden Difört din så varma glöd; Dina färger voro äkta, Målarn mästare helt visst; Bålens färger tyckas slägt ha Med en ganska klen artist. Och så se härnäst till våren Då min blomma nyfödd står, om hon minns den grymma tåren Som hon smaka fick i år. Säkert ej; men bålens blomma, När hon en gång vissnat af, Skall med våren icke komma ter ur sin glömda graf.