Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 2

quincourt, huru elden totalt förstört allt hvad den lilla butiken innehöll, som födt honom tillika med hans mor och syster. Hans förlust steg till tolf hundra riksdaler, det var allt hvad han egde, och han kunde ej inse, huru det var möjligt, att han någonsin kunde få den ersatt. Ju mer Barker fördjupade sig uti dessa särskilta omständigheter, desto mer sörtrislad tycktes han sjelf blifva. Genom att skildra sin mors och systers sorgliga belägenhet för chevaliern, lärde han sjelf bättre känna densamma, och full af harm öfver att han ej var i stånd att bistå dem med någon hjelp, beklagade han sig öfver försynens orättvisa och försjönk allt mer och mer i denna smärtans yrsel, som är de olyckligas största olycka. Roquincourt insåg, att alla trösteord här skulle vara förgäfves; hvad som i detta ögonblick behöfdes, var icke blott uppmuntran och tomma ord, utan en snar och kraftig hjelp.